United States or Nauru ? Vote for the TOP Country of the Week !
Gräsmattan sträcker sig ner till en grå stuga, omgiven av en trädgårdstäppa, och ända ner till sjön, där hamnen ligger med båtbrygga, sjöbod, sumpkista och nät. Detta är skräddarns!
Han tror sig vara hemma hos mor och syster och sträcker med välbehag ut sina trötta lemmar, ty han känner ej längre någon köld. Ännu en gång öppnar han sömnigt sina ögon. Drömmande blickar han uppåt, fast sluta sig hans fingrar omkring den så dyrt förvärfvade slanten och hans bleka läppar hviska: "Nu kan Anni få fara!"
Ja, mina bröder, jag håller icke före att jag ännu har vunnit det, men ett gör jag: jag förgäter det som är bakom mig och sträcker mig mot det som är framför mig och jagar mot målet, för att få den segerlön som hålles framför oss genom Guds kallelse ovanifrån, i Kristus Jesus. Må därför vi alla som äro »fullkomliga» hava ett sådant tänkesätt.
Och då författaren i början på nästa stycke säger, att man "ej torde kunna tala om öfverbefolkning i ett land, förr än alla dess hjelpkällor äro tagna i bruk så långt inbyggarnes förmåga sträcker sig", ger han uppenbarligen åt ordet öfverbefolkning en betydelse, som närmast synes egnad att förflytta detta omtvistade begrepp till chimerernas område.
Och österut nådde hans boningsplatser ända fram till öknen som sträcker sig ifrån floden Frat; ty de hade stora boskapshjordar i Gileads land. Men i Sauls tid förde de krig mot hagariterna, och dessa föllo för deras hand; då bosatte de sig i deras hyddor utefter hela östra sidan av Gilead.
Nå ja, låt mig få ett glas punsch då, men må det regna först i edra glas och därefter i mitt. Skål! Jag bor för närvarande på ett förtjusande sommarhotell. Utanför mina fönster sträcker sig bukten, blå- och gröngnistrande i solskenet, som var dag väller ned i en fors mellan de vita sommarskyarna.
När vi dagligt oss bemöda Att med Jesu Kristi nåd Gamla mänskan i oss döda Med dess lustar, verk och råd, Se vi, att en ny uppstår, Som allt större krafter får; Det är oss till tecken gifvet Af uppståndelsen och lifvet. Pingstpsalmer. N:o 178. Vi lofva dig, du Helge And, Guds kärleks eld, Guds godhetshand; Till allt, som är, du sträcker dig, På gåfvor outtömmelig.
Hög såsom himmelen är den vad kan du göra? djupare än dödsriket vad kan du förstå? Dess längd sträcker sig vidare än jorden, och i bredd överträffar den havet. När han vill fara fram och spärra någon inne eller kalla någon till doms, vem kan då hindra honom? Han är ju den som känner lögnens män, fördärv upptäcker han, utan att leta därefter.
Jag sträcker mina bänder ut bönfallande Mot dig, du ädle furste, slut ditt öra till För orden af hans barnsligt öppna öfvermod! Ack, han är son af Ajas, sådan var ock han. Så fri, så stolt, så trotsande, så ovarsam Gick han sin bana, tills den slöts med undergång. Men du, var du mot sonen ädelmodig mer, Än Hellas drottar voro mot hans fader förr.
Jag skall se det utan smärta, sedan jag i denna krets har funnit, att skillnaden mellan det som är heligt för dig och det som mig är heligt sträcker sig blott till formen och ej till anden. Kristendomen bär liksom filosofien den oförgängliga sanningen i sitt sköte. Här har jag sett den förra åstadkomma vad den senare ej förmår.