United States or Mexico ? Vote for the TOP Country of the Week !
Min tanke genom rymder lopp, Som förr den aldrig spanat, Ett lif gick för mitt hjärta opp, Hvars tjusning det ej anat, Min dag flög som på vingar bort O, hvad min bok mig syntes kort! Den slöts, och kvällen likaså, Dock glödde än min låga, Jag fann så mycket återstå Att forska om och fråga, Så många dunkla föremål. Jag gick till gamle fänrik Stål.
Hans namn är frost , och der han far fram, der blir allt stelt och liflöst. Det var det spöke Paavo ständigt fruktade och ständigt såg. Han såg det i sjelfva den ljusa sommardagen, då allt omkring honom låg i solsken, såg det och räddes... Han fruktade hvarje molnfri qvällshimmel, hvarje dag som slöts i stillhet och lugn.
Den slöts ej förr, än solen i väster sjönk, Då föll af bjarmerskaran den siste, Och seger ägde Fjalar, men mörk han stod Med blottade stålet än i sin hand. 'Än får mitt svärd ej hvila', så hördes nu Den gamles djupa, darrande stämma, 'Halft är mitt verk, af fiender ser jag här Den djärfvaste stå okufvad ännu.
Föraktligt till svar ett slag Gaf Shelmas kämpe med afvigt svärd; Och ny blef striden, och slocknad I blod slöts Clesamors blick. Du flicka från vågors haf, Ditt blåa öga af tårar skyms. Ej föll din hjälte, Oihonna, Hvi gråter vågornas mö? Hon fattat den gamles hand: "Sörj, fader", talte hon, "ensam, böjd, Med mig och mörkret du lämnats, Att vänta segrarens bud.
Oftast kom hon midt i en dispyt, och båda de gamla gossarna voro mycket högröstade och röda i kinderna. Men när hon kröp upp i pappas knä, slöts fred; i väsentligheterna voro de ense, fast de kunde ha olika meningar om enskildheterna, när det gällde att afgöra världens öden.
Med en varm bön om att Herren måtte trösta de sörjande, hvilkas ende son och broder han var, slöts den gripande akten. Intet öga förblef torrt och intet hjärta oberördt af de enkla, hjärtliga orden. Under tystnad anträddes hemfärden. Då stannade en vagn utanför kyrkogårdsporten. En herre steg ur och gick fram till pastorn, som just stod i begrepp att lämna kyrkogården.
Sålunda slöts förhöret i skolan till herr Gyllendegs triumf, rektorns hugnad och gossarnas yttersta förargelse. Emellertid, för att bruka herr Gyllendegs ordspråk, hade man icke sett alla dagars ända ännu. Generalen bet tänderna tillsamman och teg; men hans blick hotade.
"Haf tack, se jag dör ung, men min död är skön, jag dör ju för fosterlandet!" och hans blick slöts och han dog; men Ylpytar sjönk tillsamman. "Ha, arme bedragne! du dog i din villa, du dog fången i lögnen. Hade du fallit i ädel kamp mot dessa, med hvilka du nu framgick, då hade din död varit skön. Dö Ylpytar, ditt lif är slut!"
Det slutas aldrig väl, om han blir vred. Att svamla? Hur? Hvad menar ni därmed? v. Ni är för god att fråga, jag att svara. Räck mig er hand! FRANK. Får gå, här är den, tag! v. DANN. Jag råkar snart i ifver. FRANK. Också jag. Nå, himlen vare tack, den slöts då, striden. v. FRANK. Jag tror det ock; det feltes ganska föga. v. DANN. Jag brusar upp mot dem, som stöta mig.
Jag sträcker mina bänder ut bönfallande Mot dig, du ädle furste, slut ditt öra till För orden af hans barnsligt öppna öfvermod! Ack, han är son af Ajas, sådan var ock han. Så fri, så stolt, så trotsande, så ovarsam Gick han sin bana, tills den slöts med undergång. Men du, var du mot sonen ädelmodig mer, Än Hellas drottar voro mot hans fader förr.