United States or Andorra ? Vote for the TOP Country of the Week !


För att betrygga sin ställning som konung och göra förlusten af sin med stora uppoffringar förvärfvade skenlycka omöjlig använder Macbeth alla medel, uppbjuder hela sitt förstånd. han af häxorna varnas för Macduff, men tillika får den försäkran, att han icke skall falla för någon af kvinna född, utropar han: du lefva, Macduff, hvad behöfver Jag frukta dig? Dock, nej!

Kellgren och Leopold utvecklade den poetiska förmåga, som hos deras samtida beredde dem anseendet af den svenska skaldekonstens jättar; Oxenstjerna, Creutz, Gyllenborg, Lidner m.fl. dels hedrade, dels förvärfvade genom sina sånger namn, som öfverlefva dem, och Franzén och Bellman, utan likar båda, stämde toner, dem ingen tid skall finna öfverträffade.

Emellertid har han ej försummat att under resan rikta sina kunskaper efter sin håg; han förvärfvade stor ledighet i att uttrycka sig främmande tungomål, latin, tyska, engelska, franska, italienska, holländska; och Lars Johansson intager sin jembördiga plats bland de lärda svenske män, hvilkas kunskaper och språkskicklighet sträckte sig lika vidt som fäderneslandets politiska inflytande och vapenära.

Han tror sig vara hemma hos mor och syster och sträcker med välbehag ut sina trötta lemmar, ty han känner ej längre någon köld. Ännu en gång öppnar han sömnigt sina ögon. Drömmande blickar han uppåt, fast sluta sig hans fingrar omkring den dyrt förvärfvade slanten och hans bleka läppar hviska: "Nu kan Anni fara!"

nästa gästgifvaregård togo vi alla vår skada igen vid ett godt middagsbord och ett präktigt kaffe. I denna förfinade del af landet fans der vanligen ett godt piano hvarje gästgifvaregård, och för att för sig sjelf och oss förkorta den långa väntans qval före måltiderna, grep Ambrosius till musiken, något som allestädes förvärfvade oss ett stort anseende.

Den största karaktären i Britanniens offentliga lif och republikens trognaste vän i nödens stund, radikalen John Bright, svarade tillfrågan om hvilken af sina förvärfvade egenskaper han mest värderade: »Lusten för läsning». Jag kan sanningsenligt säga af egen erfarenhet, att jag instämmer i den store mannens ord.

Redan i Stockholm var han känd som en särdeles skicklig kemiker och förvärfvade sig grund deraf vänskap af den tidens framstående läkare, Bäck, Schulzenheim, Bergius och Gahn. Genom den sistnämde blef han sedermera i Upsala bekant och vän med brodern, den utmärkte bergsmannen och kemisten J.G. Gahn, med hvilken han, sedan han lemnat Upsala, stod i liflig brefvexling.

Redbar och oförbehållsam förvärfvade han sig aktning och förtroende hos alla, med hvilka han kom i beröring. Hans anspråkslöshet var lika stor som hans anseende berättigadt.

Kanske hade jag med mina pensionsfullkomligheter och det arf jag hade att vänta, kunnat mig man, men till min olycka hade far, vid den tid jag slutade min skolgång, med särdeles ifver förföljt tre systrar, hvilka hos damerna i Åbo förvärfvade allt mera förtroende som skrädderskor.

Han smög sig bort till moderns rödmålade byrå, hvars öfversta låda han drog upp. Där i ena hörnet stod en liten dosa, där han visste, att modern förvarade några mödosamt förvärfvade slantar. Han räknade dem, det var en krona och trettio öre. Dessa tog han och gick till handelsboden, där han köpte kakor och karameller för dem.