United States or Pitcairn Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !


Jag fattar om din skuldra, vakna, gif mig ljus! Hvem är du? DEN SKEPPSBRUTNE. Ha, du är allena, sviker mig Mitt öga? Slaf, hvar äro dina hjälpare? Jag ser blott dig. LEONTES. ser du rätt och gäckas ej. ! LEONTES. För dig? Vansinnige, är det den tack, Du för ditt lif betalar åt din räddare? DEN SKEPPSBRUTNE. Ve er, förrädiskt knutna lemmar, falska arm, Hvart har din styrka vikit?

Men till dig, Ti, säger jag: Du har blivit orkeslös. Ingen har länge givit dig sitt blod och sina lemmar. Hur skall du kunna hjälpa oss, om du inte, när solen rinner upp, kan se mot fienden utan att blinka? Jag skall skänka dig mina ögon. Jag har levat länge nog och har inte mer någon glädje av dem, bara bitterhet och harm.

Och vid den lille gossens sida gick en blek vålnad med halvslutna ögon. De kommo till klippbrottet. Sorgbarn stannade, och en ny rysning ilade genom hans lemmar. Han tänkte Assims svärd, domen, som väntade. Ja, han stannade och önskade sig döden. Sorgbarn, sade riddaren. Giv mig din hand. Du för ju mig till Singoalla.

Men när allt var beredt och enhvar åstundade hvila, Släckte de pärtornas flammande bloss och förtrodde de trötta Lemmar åt nattens söfvande hand att förfriskas och styrkas. Andra sången. Ren aftynade syrsornas sång den sotiga muren, Glöden förkolnade ren, och i vrån sin vanliga pinne Gol nattvakande tuppen, bebådande morgonens ankomst.

När hon såg upp med de svaga och kisande men klara ögonen, och snörpte ihop sin mun, liksom för att hjälpa tråden att göra sig liten i akt och mening att lättare igenom nålsögat, var hon ännu täck och behaglig. Den mörka ylleklädningen satt väl henne, lätt och löst föll den öfver hennes symmetriska lemmar, en liten svart sidenduk var med en kråsnål hopfäst öfver bröstet.

Jag vill blott glad inför ditt anlet stanna Med eldadt hjärta och med upprätt panna, Det är min manliga, min fria bön. Du gaf mig kraft att stridens massor hvälfva I omotståndlig fart från trakt till trakt; Min kropp är bräckt, och mina lemmar skälfva, Hvad hade jag förmått af egen makt? Ja, jag har segrat.

Alltför våldsam var Helt visst hans kamp för räddning mot den starkaste Bland jättar, hafvet. Måtte under gudars hägn Hans moders trogna omsorg kunna återge Hans lemmar lif och styrka. Ack, ett ögonblick Förmådde vreden färga nyss hans bleka kind; Hur var han ej härlig? O, den älskade! Skall han väl synas sådan än en gång, när snart De våra samlas; skall hans återvunna kraft Ge mod åt deras?

Den som förråder sina vänner till plundring, hans barn skola ögonen försmäkta. Jag är satt till ett ordspråk bland folken; en man som man spottar i ansiktet är jag. Därför är mitt öga skumt av grämelse, och mina lemmar äro såsom en skugga allasammans. De redliga häpna över sådant, och den oskyldige uppröres av harm mot den gudlöse.

Men när Gud sammanfogade kroppen av olika delar och därvid lät den ringare delen en mycket större heder, skedde detta, för att söndring icke skulle uppstå i kroppen, utan alla lemmar endräktigt hava omsorg om varandra. Om nu en lem lider, lida alla de andra lemmarna med den; om åter en lem äras, glädja sig alla de andra lemmarna med den.

Men nu är det , att lemmarna äro många, och att kroppen dock är en enda. Ögat kan icke säga till handen: »Jag behöver dig icke», ej heller huvudet till fötterna: »Jag behöver eder ickeNej, just de kroppens lemmar som tyckas vara svagast äro som mest nödvändiga.