United States or Colombia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Jag kommer ej frän slottet, fast jag kommer därifrån. Jag har ej namn, fast jag har tvänne namn. Dagsgammal är jag, fast en man till år, och mer än tusen lif jag gäller dock för eder, hertigens och folkets sak. SCHEEL. Ett sällsamt, dunkelt tal, af hvilket man blott fatta kan, att ni från slottet är, det tidens dårhus. Och hur vill ni tros? Du ring, blif du min förespråkare!
O, stod här hertigen för mig som ni, och denna ring jag lämnade åt honom, som nu åt er, han visste hvad den gälde. Det är min hertigs vapen. DANIEL HJORT. Denna ring han åt min far en gång som minne gaf; som den jag ärft, med den jag ärft hans blod, hans sak, hans hämnd. SCHEEL. Kom, följ med mig, så få vi talas närmre vid. Följ med, soldat! Tolfte scenen. Det där betydde något.
FÅNGVAKTAREN. Om längre här ni dröjer, jag svarar icke för hvad sker. JOHAN FLEMING. Farväl! FÅNGVAKTAREN. Hör ni, de komma re'n! OLOF KLAESSON. Var lugn! Åttonde scenen. De förra. Hertigen. Scheel. Daniel Hjort. DANIEL HJORT. Hvad ämnar han ställa till med mig? Jag ser på honom, att han föraktar mig. Ni blir efter. Vill ni bli kvar! DANIEL HJORT. Jag kommer.
Mitt Sverige är, och kronan skall bli min, se'n jag med frid och välstånd landet krönt. Hur är det, Scheel? Har rådsförsamlingen uppsatt anklagelsen och domen re'n? Här äro båda. Riksförrädare och dödsdom. Godt! det vill säga rätt och rätt skall ske! Ett sändebud från Polen upp vi snappat, som hade detta bref till Arvid Stålarm. Från Sigismund! Nu kan han gärna få det. Fångvaktare!
HERTIGEN. Du nogsamt mig tillkännager, att du din fars natur och stora mod har ärft, och varnar oss för det, som utaf dig att vänta vore, om du lefva finge. JOHAN FLEMING. Ers Nåd, jag svär... HERTIGEN. Du svär med halfva själen, hälft knäfall och hälft samvete. Min nåd du har försmått. Jag litar ej på löften. Invid schavotten råkas vi. Farväl! Och nu till Daniel Hjort. Kom, följ mig Scheel!
Hertig Karl. Amiral Scheel. Senare en officer. HERTIGEN. Det är således här du låtit sätta in Daniel Hjort? SCHEEL. Det var hans egen önskan. Så snart vi honom löst ur kedjorna, han störtade ur hvalfvet upp och ville, knapt hörande de ord jag lugnande till honom stälde, bort frän slottet fly, till dess han slutligen gick in uppå att hit i tysthet draga sig tillbaka.
Tionde scenen. De förra. Daniel Hjort. DANIEL HJORT. Hvar är er amiral? För mig till honom! FÖRSTA SOLDATEN. Pass, min gosse, hvad vill du honom? DANIEL HJORT. Det rör dig ej. Släpp in mig eller skjut mig genom hjärtat. Det mig kvittar lika. Elfte scenen. De förra. SCHEEL. Hvad föregår här? Hvem är ni, som tränger er genom vakterna och stör min hvila? DANIEL HJORT. Jag är ej, hvad jag är.
Nu tryck mig till ditt hjärta, göm mitt hufvud, att ingen ser mig, göm det vid din barm. och älska, älska mig! EBBA FLEMING. Han hennes son! Det var dock sant. Om himlen rättvis är, hvi faller blott på mig dess hand! Fjortonde scenen. De förra. Gif rum! HERTIGEN. En drunknad flicka! SCHEEL. Arvid Stålarms dotter! DANIEL HJORT. Ah! Det är hon! Blef det till slut ditt öde! Bort!
Jag hälsar dig från Scheel, vår amiral, och dig förkunnar att eder landthär är vid Helsingfors af hertig Karl fördrifven och besegrad. Godvilligt öppna därför detta slott och afsvärj Sigismund för sista gången, om nåd du hoppas vill skall gå för rätt. JOHAN FLEMING. Hvad säger han? Styr blinda lyckan världen?