United States or Niger ? Vote for the TOP Country of the Week !
EUBULOS. Jo, förgången var I troers land knappt Ajas, nådd af eget svärd, Och Telamon af år och sorger bruten ned, Förrn glömsk af dem, af deras godhet, af den son, Som Ajas efterlämnat långt från hemmets jord, Du smög dig slafviskt till den nye härskarns fot, Att få en skärf utaf hans rof, ditt fosterland. Sen bor på kala hällen jag, i lunden du. Du talar om min rikdom.
Gömd bland harems stolta lunder, Utan glans af konstens under, Utan prakt och flärd, Smyckad blott af söderns sommar Står en rosenhäck och blommar, Vigd åt hjärtat, Härskarns lugna värld. Krona ses han här ej bära, Ingen dyrkans kulna ära Här hans bröst begär; Blott af hourikyssars nektar, Västanvindar, balsamfläktar, Kärlek, kärlek, Får han mötas här.
Stod jag ej Vid mången åtgärd tveksam själf af fruktan för Hans ädla, oförvillade och ljusa blick? Men så är härskarns öde. Tåla måste han Till skenet ofta, hvad hans sinne afskyr mest, Och synas obelåten med det käraste. Skall ej en dag jag skåda, när på Salamis Jag håller trygg min spira och kan säga åt Den jag föraktar: "Bort, föraktlige!"
Men efter nyss du lofvat mig, om kärlek ej, Dock tacksamhet, så visa den och följ det råd, Jag ger dig så för eget bästa som för ditt. Var ej beständigt färdig att med bittra ord Min faders välde klandra. Ej så afundsvärd, Som du kanhända menar, är dock härskarns lott, Och bland hans sorger trifs ej alltid mildheten.
DEN SKEPPSBRUTNE. En främling eller slaf blott här I detta land du måste vara, efter du Ej vet, men frågar, hur han kallas, Ajas' son. LEONTES. Att du är denne, hvarmed vill du styrka det? DEN SKEPPSBRUTNE. Mitt anlet är mitt vittne. Zeus förgäter ej Att på den borne härskarns panna trycka in Sitt härskareinsegel.
Ren är solen skymd af bergen, Dagen bleknar, purpurfärgen Mister hvalfvet ren; Månen klarnar öfver dalen, Sången börjar näktergalen, Härskarn väntar. Är blott Seidi sen? Nej, hon kommer! Lätt som vinden, Tyst som skuggan, skygg som hinden, Sin gemål hon når; Blygsamt ren sitt knä hon böjer Och vid härskarns solblick höjer Slöjans dimma Från sitt anlets vår.
Den gamle Radoslaus for till Rom och upptogs Vänligt där och hade gift ånyo, Sen en son, som Petrimir sig nämnde Och, med ädelt romerskt blod förenad, Födde Paulimir, Slavoniens konung. Upp mot Gravo drog han, paschan Mustaj, Och omkring den höga muren föllo Många af hans kämpar. Nu om kvällen, När i härskarns öfver Gravo boning, I Nikolos, turkar höllo måltid, Bådo de om vatten.
Gläds, moder, våra sorger skola falla snart Med dubbel tyngd på deras upphofsmän, ty nu Är stunden min, och min är vedergällningen. TEKMESSA. Barn, barn, att bedja, icke hota, ägnar dig I detta läge. EURYSAKES. Läge? Är jag icke kung Och har framför mig mina fäders land, det land, De styrt förut och jag skall styra efter dem? Hvem skall jag bedja, är det härskarns sak att be?