United States or Guam ? Vote for the TOP Country of the Week !
Tepidariet var en med marmorgolv, väggmålningar och kasetterat tak smyckad, dunkelt upplyst sal, i vars vällustigt varma, av vällukter mättade luft badgästerna uppehöllo sig, innan de gingo till varmvatten- eller svettbadet, och dit de sedan återvände för att undergå de mångfaldiga gnidningar, som utgjorde badets sista och högsta njutning.
"Arma ros, jag vill samla dina blad, kanske de ännu ega qvar litet doft". Indianens Qvinna. "Hvarför bär Oikameonna, den gamla, kransad lock, hvarför bär det gamla hufvudet rosor? Krans anstår den unga, rosor passa den sköna, blommor bär den glada. Smyckad må den älskade, må bruden vara. Gamla! kasta bort kransen".
Bakom fångarne hade man sett en präktigt smyckad vagn, varpå befunno sig de heliga kyrkokärlen och mitt ibland dem den väldiga dopfunten, vari man efter kättarnes nederlag hade låtit deras barn undfå döpelsens nåd. Bredvid vagnen hade man skådat den svartlockige Eufemios, ridande på en åsna och bärande det heliga korset. Tåget slutade med några centurior fotfolk.
Gömd bland harems stolta lunder, Utan glans af konstens under, Utan prakt och flärd, Smyckad blott af söderns sommar Står en rosenhäck och blommar, Vigd åt hjärtat, Härskarns lugna värld. Krona ses han här ej bära, Ingen dyrkans kulna ära Här hans bröst begär; Blott af hourikyssars nektar, Västanvindar, balsamfläktar, Kärlek, kärlek, Får han mötas här.
Den vare fastmer hjärtats fördolda människa, smyckad med den saktmodiga och stilla andens oförgängliga väsende; ty detta är dyrbart inför Gud. På sådant sätt prydde sig ju ock fordom de heliga kvinnorna, de som satte sitt hopp till Gud och underordnade sig sina män.
Snart dock, mildrad af hans milda lugn, Kysste hon hans pannas silfverlock Och till honom talte dessa ord: "Gå, Miljutin, gode fosterfar, Gå förut i sakta vandring hem! Bada måste jag i bäcken här, Om kanske ett dammkorn eller två Under värmen fäst sig på min hy, På min röda kind, min hvita hals; Sen för fursten vill jag pryda mig, Träda smyckad fram på slottets gård."
Kanske icke; i hans min, hans skick, i allt Låg ett drag af lugn tillika, fast förnämt och stelt och kallt. Gladt det var mig städs att råka en kamrat från krigets tid, Men på denne såg jag bara, hjärtat blef ej varmt därvid. Yfs, jag tänkte, lys och stråla; förr var du bland oss också, Mindre stolt, men bättre smyckad var du när du blödde då.
"Min värdinna", så hon sade, "ni förlåter, Att jag slöser edra skatter, Men jag älskar blommor, ger åt vänner gärna, Som jag äfven tar af vänner, Allt, som äger af sig själft sitt hela värde, Utan flärd och svek på ytan." Det blef tystnad, under tystnad hann man slottet; Ur dess portar då med jubel Trädde fram en mänskoskara, festligt smyckad, Så furstinnan det förordnat.
Men nu stanna vi ej i aulan, där vi lämnade den hemlighetsfulle främlingen, utan fortsätta vår väg till fruntimmersgården. Liksom aulan, omgavs den av joniska pelare, som buro en med bildstoder smyckad altan, till vilken man utträdde från övre våningen.
Men jag själf vill ge dig min araber, Högrest, att en slik ej finns i Bosna, Hela Bosna och Herzegovina, Med hans töm och silfvertunga sadel, Allt till svansen öfvertäckt med sammet; Hvarje buckla är med loskinn kantad Och med guld och silfver smyckad rikligt." Döf för detta, svarar Perovitschen: "Turk, du Osman Tchorovitsch! En dyrbar Lösegäld bjöd dig min broder äfven, Men förgäfves!