United States or Saint Lucia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Jag känner, att jag måste bättre tjena den Herre, åt hvilken jag helgat mitt lif. Finland har ännu aldrig lemnat sin skärf åt det stora missionsverket, och dock hafva äfven vi der en skuld att betala. Jag vill bli den förste från Finland utgående missionär. Tvenne års beredelse vid ett af de tyska missionsverken, och jag är färdig att gå ut bland hedningarna.
Han var väl nyss här oppe Och fick sig redan då en skärf; Men säkert är det klent med hans förvärf, Och hvad jag gaf, är kanske blott en droppe I hans behof. Nåväl, han skall få mer, Om ej för egen skull, så dock för er. Se så, stå här ej längre och förspill Er tid! Nu räntar, hvad ni gör och gjorde.
EUBULOS. Jo, förgången var I troers land knappt Ajas, nådd af eget svärd, Och Telamon af år och sorger bruten ned, Förrn glömsk af dem, af deras godhet, af den son, Som Ajas efterlämnat långt från hemmets jord, Du smög dig slafviskt till den nye härskarns fot, Att få en skärf utaf hans rof, ditt fosterland. Sen bor på kala hällen jag, i lunden du. Du talar om min rikdom.
Sålunda har jag sökt att på vetenskapens altare offra en skärf. Vid bättre tillfälle och med mera utvägar kan i en framtid möjligtvis samlingen ökas.
Hvad angick henne Valter Hagen? Icke mer, än hvarje annan nödstäld varelse som helst. Men kunde hon väl gå förbi en brant, der en blomma stod rotad i lös sand, färdig att af första störtregn, sköljas ned i afgrunden, utan att göra ett försök att omplantera henne i fastare jordmån? Det föreföll henne, som om den kärlek och den verksamhetslust hon kände växa inom sig, på detta område skulle få sin bästa tillämpning. Och som om hon bäst kunde gifva sin skärf till mensklighetens stora uppfostringskamp genom att blifva en god kamrat till sådana stackars hemlösa, bortkastade gossar .
Tiden gick och William glömde. Glömde ytligt, som man glömmer när hvardagslifvets småhändelser tränga sig upp, medan tanken, känslan, den fixa idéen omedvetet ligger och rufvar på djupet. Den store sedlighetsaposteln och den lille osedlighetsaposteln kommo till staden och annonserade sina föreläsningar. »Till hvilken af de två ämnar du offra din skärf?» frågade William sin mor. »Jag vet icke.
Ty icke vill jag plundra mina fiender, Att mina vänner rikta, som hans vana var. Och nu, o moder, svara, är jag kvitt min skuld Af saktmod, mildhet, tacksamhet? TEKMESSA. Betalningen Du börjat blott, dock gläder denna början mig. EURYSAKES. En fordran än, rättvisans, återstår, och den Skall gäldas ock till sista skärf. Se hit, mitt folk!