United States or Benin ? Vote for the TOP Country of the Week !


Skillnaden emellan de gamles och våra konstskapelser beror därföre icke af en olika uppfattning af konstens och skönhetens väsende, utan måste sökas i olika föreställningar om det högsta allmänna eller, hvilket är detsamma, det högsta verkliga såsom den positiva basen för all konst och skönhet. Och här yppar sig nu den frågan: Hvad var för de gamle det högsta verkliga, och hvad för oss?

Det var hennes vederqvickelse efter arbetet, hennes enda förströelse, hon längtade ej heller efter någon annan; ty hennes själ fylldes af konstens tjusning, och sade åter ofta fadren: "I qväll var din dans vacker, den skall du dansa nästa bal". Men när nästa bjudning kom, var det alltid hinder. År förgingo, många till och med, ingen bjöd mera Rosa, hon var glömd.

Nu, liksom han de första dagarna suttit lutad över Verdandis småskrifter, var det åter nya namn, han aldrig förr hört, namn, som förmodligen också innefattade var för sig en värld, fastän konstens och inte världsåskådningens område. Och Rose deltog i diskussionen som en vuxen. Stellan tyckte ej om det. Alltid skulle hon ta munnen full. Nej, han var inte kär i henne.

Han påstås dock hafva kallat den Babil, hvilket betyder Guds. port, men att detta namn efter tungomålsförbistringen blef ändradt till Balal eller Babel, hvilket betyder förbistring. Det var i forntiden bekant för sina vallar, jernportar och hängande trädgårdar, som voro de största ibland konstens under.

Och det kommer att sägas, att bokens sens moral är liktydig med en absolution åt Jean-Jacques' elev, den dygdige och samvetsömme terroristen Evariste Gamelin. Ett sammanhang mellan terrorismen och rousseauismens känslobetonade dygdekult har utom all fråga bestått för Anatole France. Han tror nämligen konstens förmåga att omskapa verkligheten efter sitt beläte.

Hon älskade himmelens stjärnor och skyar, jordens berg, källor och skogar, blommor och fåglar; hon förtjustes av konstens skapelser, och varje klart barnaöga var henne en klar vederläggning av den sats, att människosjälen vore ett vredens barn och från förstone platt fördärvad.

När Hermione förebrådde de kristne deras förakt för människans skönhetsdrift och det raseri, varmed de förstörde konstens verk, svarade Teodoros, att skönhetsdriften är av skaparen inplantad i människorna, måste den en gång komma till verksamhet även hos kristianerna.

Groft smicker serverades honom i många familjer, som han regelbundet besökte, men ingenstädes fick han sig ett grundligt rus, som hos fru Anna. Till henne kom han som en konstens furste, tyngd af sitt snilles krona, slog sig ned vid hennes bord och höll till godo med hvad huset förmådde. Hon kände hans smak och visste, att för honom var ingenting godt nog.

Att grunden till dessa förnimmelser ej är i den enskilda människan själv, utan är en allmän och gemensam, nämligen Gud i sin uppenbarelse som världsande, det skönjes därav att grunddragen i samvetets lag äro hos alla folk och människor desamma, och att konstens verk, ehuru i olika fullkomlighet och från olika sidor, spegla samma idé.

Den ende i sällskapet, som lyssnade till prokonsuln, var Karmides. Han sprang upp från sin soffa och utbrast: En häst och en mantel: jag följer dig till staden! Vänner, ropade Annæus Domitius över sorlet, för prokonsuln över Akaja går det icke an att låta Aten brinna, om han kan släcka branden, vore det även med sitt blod. Aten, det härliga, minnesrika! Aten, vetenskapens och konstens amma!