United States or Maldives ? Vote for the TOP Country of the Week !
Carl, i Poetisk kalender för 1819, låter svanen säga: " Vinkad till Apollo genom drömmar, Får jag bada mig i välljuds strömmar ." etc. Allt vittnar för sanningen af ofvan anförda sats. Den poetiska örnens föda, den han mera drickande än ätande njuter, är eter, eld, kraft, mod, frihet och ljus m.m.
Hon älskade himmelens stjärnor och skyar, jordens berg, källor och skogar, blommor och fåglar; hon förtjustes av konstens skapelser, och varje klart barnaöga var henne en klar vederläggning av den sats, att människosjälen vore ett vredens barn och från förstone platt fördärvad.
Man belönas blott med uppstudsighet och otack. Det är en gammal sats, att man aldrig bör göra en bonde gott, fortfor Spöqvist. Nej, stryk är det enda, som hjälper på dylikt folk. Sven rätade sig till sin fulla längd och mätte Spöqvist med en föraktlig blick. Men i trots av den stolthet, som vid länsmannens sårande ord framlyste på hans panna, var ynglingens hjärta sorgset och beklämt.
Kan du låna mej 100 kronor? Nej, kan du? Ge nu och prata inte smörja! Man brukar ge ett i taget. I bättre mans barns hus, ja. Här ge vi 3. Sats!!! Flåt, flåt! Straddla!!! Nä. De här va trevligt! Hur ser joken ut i den här boskapen? Går du med? Sitt inte och söla! Tekniken! En krona kostar de! Kort! Nå, blir det något av? Hur länge dröjer de? Fem friska. Det fattas en krona. Jag har satt.
Endast ibland ryckte hon upp sig och uttalade en sats kort och brådskande, liksom ett slags oväntadt impromptu. »Jag var nästan nitton», hviskade Schana. »Ack, hvad jag var lycklig! Minns kusin att han ... student Asp brukade komma till oss om söndagarne?»
Frun, som icke var något lärt fruntimmer, kunde dock genast svara: »Kära barn, det är ju svenska historien!» Vilket dräpande argument för våra dagars mest snillrika och djärva historiska sats: det personliga är det högsta i historien!
Att nöd och elände, svår knapphet att lefva kunna bero på andra orsaker än öfverbefolkning är en sats, som i sin abstrakta allmänhet naturligtvis ej kan förnekas.
Jag har i anledning däraf ofta inom mig yrkat en sats, som utan tvifvel skall synas mången besynnerlig, men som dock ständigt förekommit mig klar och verkelig, den nämligen, att Franzén af alla svenska skalder är den, som man har svårast att rätt utgrunda, rätt lära sig känna. Hans bekantskap kan därföre i mitt tycke vara gammal och dock med hvarje gång, man läser honom, förefalla ny. Min herre!
Hvad blir, du tappra här, ditt öde sen? Nej, doktor, nej, tänk ut en sats, min herre, Som gör mig för i morgon sjufaldt värre, Men hjälper mig i dag på mina ben!" Den unge läkarn hörde mulen ordet, Dock plötsligt fick hans ädla anlet dag; Han sänkte lugnt, helt lugnt, sin arm mot bordet Och strök det tomt uti ett enda drag. "Nu, herr genral, gör ej min konst er hinder."
Då sade ingeniören dessa gåtfulla ord: » Jordens glödande inre är en fabel. » Reportern sprang upp. Han blef så förbluffad öfver denna djärfva sats, att han stack kopieblyertsen i munnen och därmed erhöll ett något förfruset utseende.