United States or Palestine ? Vote for the TOP Country of the Week !
Och bara för att jag har förtroende för däj å för ingen anna på hela joren, så ska du veta, lallade han med hemlighetsfull min, att ja vari hos doktorn, ja, de har ja. Du kan ju hålla käften å inte babbla me de i byn å i ditt hem men ja har obotlit hjärtfel obotlit hjärtfel.
Hon hörde icke huru skrämda röster förändrades till undrande, skrattande. Hörde icke ropet till henne att komma tillbaka. Att det bara var Pelle, som var björn och att de nu skulle leka dunk, Anna Dea och Pelle och allihop. Pelle var ju i denna stund och med ens hjälten.
Men nu, Gustav, får du sitta vid och sy i åtta dar, för att få in vad de andra supit opp i natt. Så får jag väl det då! Men tror du, att de hade roligt i alla fall? frågade skräddarn med ett sista hopp om att ha fått någon valuta för sina pengar. Nog hade de roligt, svarte Anna, men du, som inte fick något med?
Genast tog hon till ordet, den kunniga Anna, och talte: "Aron, min vän, som du visar dig nu i pärtornas skimmer, Ville väl ingen, fast fattig du är, vanlottad dig kalla, Utan med armarne lagde i kors och med lösta bekymmer Satt enhvar på sin bänk, och den aktade tiggaren Aron Fröjdade alla och spelte en surrande polska på gigan.
»Stackars Anna, sluta nu», sade modern, »det där är tomma fraser! Gå in till dig och kom se'n och spela öfver din sonat. Hvad vet du om kärlek, så ung som du är? Vänta tills en vacker dag en elegant och hygglig ung man kommer, som nå ja, det är långt dit.»
Ja, si det kan jag inte, för då är det för sent för strömmingen, vet ja! Anna svarte inte mer, för hon ville inte vara med om alltsammans, både därför att hon tyckte det var bråkigt att riva opp stugan, och för att hon visste Gustav skulle supa sig full. Men nu var det skräddarns svaghet att en gång om året se folk hos sig, och flickor i synnerhet.
Honom svarade rörd värdinnan, den kunniga Anna: "Tungt det vore i sanning att tigga från början till slutet, Tyngre likväl att tigga till slut, sen i början man nog haft; Tyngst dock af allt att tigga, om själf man sin tiggarestaf täljt." Lugnare talade nu den ärlige tiggaren Aron: "Gud kan säga, att själf jag min ofärd vållat, en annan Säge det ej, den trycker ej heller mitt sinne beständigt.
Och mitt under huvudvärken, när de onda tankarne kommo och gingo, måste han avbryta sig själv och fråga Anna: Tror du de hade roligt i alla fall? Och när Anna svarat ja för tredje gången, avslutade skräddarn sina tröstegrunder för sig själv: Nå, så var det roligt i alla fall! Uppsyningsman.
En novemberkväll, då regnet smattrade mot fönsterrutorna och stormen hvisslade i skorstenspiporna kom fru Anna smygande in i Elsas rum, kastade sig på knä framför henne, gömde sitt ansikte i hennes sköte och anförtrodde henne under många tårar sitt lifs historia.
Hvad fadern tyckte om sången? Ja, Kanhända undrar du så, Då vill jag säga dig, liten vän, Att det är lätt att förstå, Ty barnasång, som från hjärtat går, Hvarenda fader så väl förstår. Försök nu själf att till nästa gång För pappa sjunga en namnsdagssång! Anna H m Preinitz. De små missionärerna. Med teckning.
Dagens Ord
Andra Tittar