United States or Falkland Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han varsnade sväran och de stirrade en stund på varandra, lika slöa båda. Halten sade: Han stångas den djä-djä-vuln. Gör han? sade hon likgiltigt. Och frågade: Danjel är inte här, inte? Hon förklarade, vem Daniel var, beskrev noga och utförligt innan Halten förstod. Då flinade han. Är det han, så är han väl på vind med den granna jäntan, di kallar Va-valborg.
Och hela luften var mättad av blommornas egna, balsamiska doft. Nu i den tysta natten låg berget mörkt, men doften svävade än i stillheten och mot himlens mörka dok trädde tusentals stjärnor glänsande fram. Det var då, jag varsnade stjärnevärldens doft; ty vad voro de annat än dagens lysande blomsterkalkar, fast längre bort. Kuntze tystnade; hushållerskan inträdde med kaffet.
Det ryckte i hans kropp, men han betvingade sin rörelse. Även Johnsson såg, och i trots av dagens torka kom det någonting av lycka och glädje i hans sura, kisande ögon. Slutligen är det antagligt nog, att herr Vickberg, när han då och då kastade en blick genom vindsgluggen, varsnade malheuren och log sitt varsamma gammalmansleende. Men Abraham hade för brått.
Granarna viskade, bäcken sorlade, sippor och violer tittade fram ur det gröna. Erland satte sig på sitt vanliga ställe vid bäckens rand; Käck lade sitt huvud i hans knän. Då syntes på andra stranden liksom hade de stämt möte med varandra Singoalla. Vinden fladdrade i vecken av hennes korta klänning. Hennes steg voro lätta, och hon stannade ej, då hon varsnade den ståtligt klädde junkern.
Dess siste präst, den gamle Herakleon, vars hus Krysanteus och hans dotter en gång gästat, var död; hans tjänarinna hade flyttat till den närbelägna staden. När Krysanteus och Hermione lämnade templet Hermione fördjupad i minnena från den natt hon där upplevat varsnade de en man, som långsamt steg uppför den ena av dalens branta väggar och försvann bakom en klippa.
Hon gick mot dörren, vände, ställde sig framför spegelbiten i skåphörnet, strök tillbaka håret, satte mössan på hjässan, sidenförklädet på magen. Och när hon i spegeln varsnade svärans blinkande ögon och flinande mun, sade hon: En ska inte skämma gården och en ska inte skrämma ungen, så nu vet du det, grinolla.
I vår egen fars säng och under hans porträtt låg Lisbeth, avklädd ehuru med täcket draget upp under hakan. På sängkanten satt den unge mannen. Gårdsfönstret stod öppet, visande vilken väg han tagit in, och samma väg tog han ut. Lisbeth, som senare än han varsnade min ankomst, ropade efter honom: Vart tar du vägen så brått? Jag har ju inte sagt dig vad det kostar!
Fram flög nu ryttarskaran åtföljd af qvinnorna och barnen, under jubelskri, förbi stället der Alhejdi stod. Salik varsnade henne icke, och se, framför honom på hästen satt en qvinna. Så hade äfven Alhejdi en gång sutit, och hvem var denna? Lågande glöd brann i Alhejdis anlete. Hon följde långsamt efter tåget och gick in i sin boning. Men der mötte hennes blick en sällsam syn.
Och hon varsnade den i stoftet nedsjunkna modren och i hjertats ord utgöt sig hennes bön öfver den förkrossade, om tröst och klarhet för henne, som ännu ej sett ljuset, om tålamod och ett försakande hjerta. Och Ylpytars hjerta veknade, hon gret. "Haf tack, o flicka, du det främmande landets barn, för dagg på Ylpytars afton.
Han släppte gossens arm, och då han varsnade Krysanteus och Hermione, som nu hunnit fram, drog han sig tillbaka till tempelportiken för att därifrån bevittna uppträdets vidare utveckling. Uppsyningsmannens blodiga ansikte sade Krysanteus genast, att något våld var förövat. Han lämnade Hermione, som stannade på avstånd, och skyndade in i hopen för att underrätta sig om förhållandet.