United States or Slovenia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Vi lagade så att den olyckliga fick bästa möjliga vård, och då den förfärliga väntetiden var över, anförtrodde vi barnet åt en god fostermor. Men ännu en smärtsam överraskning var oss förbehållen. Då vi skildes från Lisbeth bad hon oss under strida tårar om tillgift. Och hon sa: Jag har allt att förebrå mig; men ni måste dock betänka att jag i min ungdom och dumhet litade på era föreskrifter.
Kära Lisbeth, sa hon, den moderna tiden har medfört ett friare umgänge mellan könen, vilket befordrar ett välsignelsebringande tankeutbyte och andra fördelar. Men denna frihet är en frihet under ansvar. Jag tror inte, att flickan riktigt förstod henne, ty det gjorde inte jag heller, varför jag bad min syster använda ett lättfattligare språk.
Hjälper icke det, skall du tillkalla närmaste polisman eller, om sådan ej finnes i närheten, ropa på hjälp. Lisbeth lyssnade uppmärksamt och i hennes stora, klara barnaögon läste vi med rörelse ett fast beslut att fatta och följa våra råd.
Och om också äktenskap ingingos och barn föddes, där som annorstädes, skedde det dock aldrig utan föräldrars och målsmäns samtycke åtminstone försåvitt jag vet. Denna rena atmosfär verkade uppiggande på oss och min yngsta syster fick en idé. Vår anförvant hade många barn, hon hade anförtrott oss, att stugan började bliva dem för trång, äldsta flickan, som hette Lisbeth, måste söka sig en plats.
En dag, då jag oförhappandes trädde ut i butiken, där Lisbeth för några ögonblick lämnats ensam, fann jag henne rentut sagt i den unge mannens armar. Han tog genast till flykten och jag tillkallade mina systrar. Jag behöver icke omtala vår bestörtning men väl den unga flickans, ty hon var verkligen och trots allt oskyldig. Hon sa: Vad skulle jag göra?
I vår egen fars säng och under hans porträtt låg Lisbeth, avklädd ehuru med täcket draget upp under hakan. På sängkanten satt den unge mannen. Gårdsfönstret stod öppet, visande vilken väg han tagit in, och samma väg tog han ut. Lisbeth, som senare än han varsnade min ankomst, ropade efter honom: Vart tar du vägen så brått? Jag har ju inte sagt dig vad det kostar!
Nu kunde vi en lång tid fröjda oss åt vår skyddsling. Vi frågade de manliga kunder, som beklagat sig, hur de nu funno henne, och de svarade med en mun: Flickan har blivit riktigt trevlig. Vi levde således i ro tills jag en dag råkade kasta en blick ut på gården. Där stod Lisbeth och herr generalagenten; med ena handen höll han henne under hakan och med den andra strök han hennes kind.
Ack, suckade Lisbeth, hemma hos oss kysstes vi alltid, och när vi konfirmerades kysstes både pojkar och flickor, utan att det gjorde oss något omak. Min syster sa: Du vistas inte längre i dessa paradisiska nejder. Om en karl här i stan kysser dig, så har han redan beslutat ditt fördärv. Då ska det heller aldrig ske! utropade Lisbeth. Och hon höll ord.
Nej, det hade bara fattats det, sa jag, och det kan du icke heller vänta dig av en man vid hans ålder. Min varning gäller fast mer de unga gloparna, ty om en sådan tar dig under hakan, sker det i en bestämd avsikt att kyssa dig. Lisbeth lovade vara på sin vakt och jag ansåg mig icke ens behöva omnämna tilldragelsen för mina systrar. Vi levde som sagt en tid i lugn och lycka.