United States or Anguilla ? Vote for the TOP Country of the Week !
Kolra vid Frönsan, upprepade Daniel, skakade på huvudet. Och Träsken spelade och stampade och skrek: Är du lomhörd, pojk? Kolran är vid Frönsan. Kolrakärran är sedd sör om forsen. Jag åker inte i sällskap med kolran Men mannen med det fromma ansiktet sade: Då får han skynda sig, Träsken. För nu kommer hon i backen. Långsamt rullade över backens krön en kärra med svart huv Träsken fällde fiolen.
Tala kunde hon knappt, då de sutto bredvid varandra, ty oro och längtan pressade skiftesvis suckar ur hennes barm; hon kunde ej mer skåda i Erlands ögon, ty det var, som om de brände hennes; hon sänkte sin blick, slöjad av långa ögonfransar, till bäckens sorlande vatten, eller höjde hon dem till de tyst skridande stjärnorna, medan Erland såg och såg på henne.
Flickan satt vid bäckens strand, Tvådde sina fötter där; Sjöng en fågel ofvanför: "Flicka, grumla bäcken ej, Himlen syns ej mer i den!" Flickan slog sitt öga opp, Talade med tårad blick: "Sörj ej öfver bäcken, du, Bäcken klarnar snart igen.
Medan nu gossen förde Erland mellan skogens stammar, trängde den hemliga kraften allt djupare in i hans väsen, från årsring till årsring; och allteftersom hon inträngde, livades på nytt de vissnade och förgätna lidelserna, svällde de åter av save ur minnets rot. Erland vart densamme han var för tio år tillbaka, då han plockade blommor vid bäckens rand med den bruna flickan.
Men Sorgbarn satte sig vid bäckens rand, skådade stjärnorna, som speglade sig däri, och sjöng för dem. Så skredo stunderna, och stjärnorna, den ena efter den andra, slocknade i västerns töcken. Grå dimma blandade sig med mörkret; marken fuktades av arladagg. Då gick Sorgbarn till sin fader, lade sin hand på hans skuldra och sade till honom: Natten lider. Stig upp och följ mig!
När i lunden han försvunnen var, Följde hon med örat än hans gång, Tills i sommardagens vida frid Stegens sista, lätta ljud dog bort. När hon ingen såg och hörde mer, Gick hon än en gång till bäckens rand, Böjde lätt sitt hufvud öfver den Och i vattnets spegel såg sin bild.
Detta väckte åter våra domnande lifsandar och det till den grad, att jag förledde Ellen till att åtfölja mig på ett nattligt ströftåg, för att på andra sidan om en bäck söka en säterväg, som förlorat sig deri. Vi funno den ej, men Ellen föll vid sitt ifriga sökande derefter på näsan öfver en af bäckens tusende, sinom tusende rullstenar och bröt sitt paraply; det var det andra, som gick förloradt.
Erland satte sig vid bäckens rand; en svag hågkomst av något ljuvligt förflutet spelade genom hans minnes töcken och uppfyllde hans bröst med milt vemod. Han blickade upp, såg Helena vid sin sida och förde hennes hand till sina läppar.
Tag emot undervisning av hans mun, och förvara hans ord i ditt hjärta. Om du omvänder dig till den Allsmäktige, så bliver du upprättad; men orättfärdighet må du skaffa bort ur din hydda. Ja kasta din gyllene skatt i stoftet och Ofirs-guldet ibland bäckens stenar, så bliver den Allsmäktige din gyllene skatt, det ädlaste silver varder han för dig.
En brant och stenig väg, ett vitt hus uppe på backens krön, några röda stugor, från vilkas eldstäder röken steg upp i den aftonstilla luften, lodrätt som vid Abels offer. Varför hade han rest hit? Vad hade han med havet att göra? Det var icke ens säkert att man kunde se havet härifrån. Då han nått kullens högsta punkt, stannade han och vände blicken tillbaka.