United States or Uzbekistan ? Vote for the TOP Country of the Week !


Hennes röst lät gråtfärdigt bedjande och dock behärskad som om hon erinrade honom om ett löfte... något gammalt löfte, som han kanske helst ville glömma... Och han vände bort huvudet och mumlade något, medan hennes blickar oavvänt hängde vid hans mun... gingo de in, och det blev tyst. Klockan hade blivit elva. Tomas steg ombord, gick ner i aktersalongen och lade sig halvt avklädd en soffa.

Du är skön, försäkrade Axel, vars undertryckta passion överdrev. Och om jag finge måla dig, skulle Stockholmarne vandra till utställningen i skaror att se dig. måla mig ! sade Mari, som lystrat till vid ordet Stockholmarne. Men avklädd, och det vill du inte! Jo vars! Det med! Om det ska vara nödigt. Det blev måla av, men intet vidare.

I vår egen fars säng och under hans porträtt låg Lisbeth, avklädd ehuru med täcket draget upp under hakan. sängkanten satt den unge mannen. Gårdsfönstret stod öppet, visande vilken väg han tagit in, och samma väg tog han ut. Lisbeth, som senare än han varsnade min ankomst, ropade efter honom: Vart tar du vägen brått? Jag har ju inte sagt dig vad det kostar!

Vid fullt vårsolsken hade han stigit upp och klätt sig, därpå gått upp till slottet övningen i sabelföring och därvid av misstag fått ett kvart-inomhugg i högra knäet, att han avsvimmat. När han vaknade till besinning, låg han ånyo avklädd till sängs, men han kände ej igen rummet. En främmande doft av varmt vatten påminde om badhus och en stark carbolsyrelukt om bårhus.

Du är skön, försäkrade Axel, vars undertryckta passion överdrev. Och om jag finge måla dig, skulle Stockholmarne vandra till utställningen i skaror att se dig. måla mig ! sade Mari, som lystrat till vid ordet Stockholmarne. Men avklädd, och det vill du inte! Jo vars! Det med! Om det ska vara nödigt. Det blev måla av, men intet vidare.

Och han såg sin egen kropp ligga avklädd och blå under deras klor. Hans mantelsnibb hade stramande fastnat om bänkstolpen, som ville en osynlig makt draga ned honom ur högsätet. Ord, som annars sällan brukade trivas hans tunga, växte fram naturligt och sakta, och han knäppte händerna och viskade: Kristus min frälsare, varför slår du mig med en sådan fasa?

Till hälften avklädd, inväntar jag verkningen av dessa mystiska förberedelser, stående orörlig utan att draga andan. känner jag hur igenom skiljeväggen vid min säng det vanliga elektriska flödet strålar ut, hur det söker mitt hjärta efter att ha trevat bröstet. Spänningen ökas . . . jag griper mina kläder, smyger ut genom fönstret, och kommen utanför porten kläder jag mig.

Fast jag står mitt i månskenet... jag kan varken hitta dörr eller lås. Jutta trevade darrande de stickiga stockarna utan att se, hur nyckeln blänkte. Slutligen stötte hon emot den med armbågen och sköt upp dörren framför Valdemar. Drottningen satt ännu kvar sängkanten, fast nästan avklädd, och småtärnorna höllo att gnida hennes fötter med ett vått handkläde.