United States or Timor-Leste ? Vote for the TOP Country of the Week !


en divan satt den unga qvinnan, som Salik nyss hemfört. Hon var hvit som dalens lilja, endast hennes kind låg ett matt sken af rosen. Hennes ljusa hår hade i lockar nedfallit kring de elfenhvita skuldrorna, och i hennes milda ögon, blå som himmelen, summo tårar. En sådan hade Persiens svartögda dotter icke skådat. Salik trädde mot Alhejdi.

Dessa voro de konungar i landet, som Israels barn slogo, och vilkas land de togo i besittning andra sidan Jordan, östra sidan, landet från bäcken Arnon ända till berget Hermon, ock hela Hedmarken östra sidan: Sihon, amoréernas konung, som bodde i Hesbon och rådde över landet Aroer vid bäcken Arnons strand och från dalens mitt, samt över ena hälften av Gilead ända till bäcken Jabbok, som är Ammons barns gräns, ävensom över Hedmarken ända upp till Kinarotsjön, östra sidan, och ända ned till Hedmarkshavet, Salthavet, östra sidan, åt Bet-Hajesimot till, och längre söderut till trakten nedanför Pisgas sluttningar.

Sent vi vända från färden igen, Morgonens stråle här finne oss än! Lätt är hem och vänner glömma, Flicka, i en älsklings famn. Här i dalens blomsterhamn Låt oss hvila ut och drömma! Från molnens purpurstänkta rand Sjönk svanen, lugn och säll, Och satte sig vid älfvens strand Och sjöng en junikväll.

Drag ej med dig dalens tvang i de grönne lider, skyl dem i en frejdig sang ned ad fjældets siderMen vi sjöngo ej om hur mycket vi lagt i påsarne. Efter resfrukosten stälde vår kapten det , att vi alla fem händelsvis måste defilera förbi honom.

Vem vedergäller honom, vad han än göra? Och när han har blivit bortförd till graven, vakar man sedan där vid kullen. Ljuvligt får han vilja under dalens torvor. I hans spår drager hela världen fram; före honom har och otaliga gått. Huru kunnen I bjuda mig fåfänglig tröst? Av edra svar står allenast trolösheten kvar.

Bröderna i långsam vandring hunno Det bestämda stället, där vid träsket Tallmon öfver dalens väg sig höjde, Och, af skogens snår försåtligt dolda, Riktade enhvar sin blick långs vägen.

Ja, redan nu du utskifta detta land till arvedel åt de nio stammarna och åt ena hälften av Manasse stamJämte Manasse hade ock rubeniterna och gaditerna fått sin arvedel, den som Mose gav dem andra sidan Jordan, östra sidan, just såsom HERRENS tjänare Mose gav den åt dem: landet från Aroer, vid bäcken Arnons strand, och från staden i dalens mitt, ock hela Medebaslätten ända till Dibon, jämte alla övriga städer som hade tillhört Sihon, amoréernas konung, vilken regerade i Hesbon, ända till Ammons barns område, vidare Gilead och gesuréernas och maakatéernas område och hela Hermons bergsbygd och hela Basan ända till Salka, hela Ogs rike i Basan, hans som regerade i Astarot och Edrei, och som levde kvar såsom en av de sista rafaéerna, sedan Mose hade slagit och fördrivit dem.

Löjet var utan hem, Irrade modfälldt kring, Kom till min flickas mund: "Får jag min boning här?" "Kärleken bor här ren, Kyssen är kommen nyss, Dig har man saknat blott." Ren öfver skogens toppar solen stigit Och spridt sin glöd i dalens dagg, där flickan Med glädjetårad blick sin älskling mottog.

slog i tysta, vänliga stjärnors ljus Oihonna opp sitt strålande öga, Åt Gylnandyne räckte hon mild sin hand. talte de svala vågornas : "Från bergens topp, sjungs det, en kylig fläkt, Med dalens blommor leker Oihonna; En våg hon är, som skimrar mot vårens sol, Eld talar dess blick, is gömmer dess barm. O, ej till fläkt jag föddes och ej till våg, Fast ej min tjusning tändes som andras.

Sen sjunger hon naturen; Och bygden hör Min gälla pipa, skuren Af vikens rör. Och böljans tummel stillas Vid insjöns strand, Och andras hjordar villas Till oss ibland. Hvad blef ej herden gifvet, Hvar finns ett namn, Som målar oskuldslifvet I dalens famn? Vår rikedom vi äga I stillhet där, Och hjord och blommor säga, Hur stor den är.