United States or Cabo Verde ? Vote for the TOP Country of the Week !
Sen sjunger hon naturen; Och bygden hör Min gälla pipa, skuren Af vikens rör. Och böljans tummel stillas Vid insjöns strand, Och andras hjordar villas Till oss ibland. Hvad blef ej herden gifvet, Hvar finns ett namn, Som målar oskuldslifvet I dalens famn? Vår rikedom vi äga I stillhet där, Och hjord och blommor säga, Hur stor den är.
I sin fästmans armar grät en flicka Och beklagade sitt hårda öde: "Under sista natten, gode yngling, Brann min hydda, brunno mina hjordar, Allt, ack, allt, hvad jag i världen ägde " Gossen gladdes i sin själ och tänkte: "Har den trogna flickans hydda brunnit, Dubbelt skall hon då min hydda älska; Hafva hennes många hjordar brunnit, Dubbelt skall hon fägnas då af mina; Har hon mistat annat allt i världen, Dubbelt, dubbelt är jag henne dyrbar."
Deras hyddor och deras hjordar må man taga, deras tält och allt deras bohag och deras kameler må föras bort ifrån dem och man må ropa över dem; »Skräck från alla sidor!» Flyn, ja, flykten med hast, gömmen eder djupt nere, I Hasors inbyggare, säger HERREN, ty Nebukadressar, konungen i Babel, har lagt råd mot eder och tänkt ut mot eder ett anslag.
Och Hiskias rikedom och härlighet var mycket stor; han hade byggt sig skattkamrar för silver och guld och ädla stenar, och för välluktande kryddor, och för sköldar och för allahanda dyrbara håvor av andra slag, så ock förrådshus för vad som kom in av säd, vin och olja, ävensom stall för allt slags boskap; och hjordar hade han skaffat för sina fållor.
Men den starke gossen stod besegrad, Kunde icke röra sig af stället, Utan sade sviktande till flickan: "Anna, Anna, jag har tappat vadet. Du må taga strax mitt rika hemman, Du må vinna mina silfverskatter, Du må äga mina många hjordar, Och med kropp och själ är jag din egen."
Och de skola komma och jubla på Sions höjd och strömma dit där HERRENS goda är, dit där man får säd, vin och olja och unga hjordar av får och fä; deras själ skall vara lik en vattenrik trädgård, och de skola icke vidare försmäkta. Då skola jungfrurna förlusta sig med dans; unga och gamla skola glädja sig tillsammans.
Gör falken färdig, min hvita falk Skall blänka i skyn i dag!" Moskva, du gula, du lugna flod, Hvad dån vid din blomsterstrand! Ett dammoln rullar i hvirflar fram Och brusar förbi din våg. Är det af hjordar en mättad här, Som stormar till stallen hem? Är det orkanen, som hvälfver vild Den glödande vägens sand? Hur lämna hjordarna lundars skjul, Då solen är högt ännu?
Mitt var det fält, du odlar nu; de hjordar, du Kring Xuthosberget vallar, voro mina då, Och min var ock den boning, nu du kallar din. Hur har det så förändrats? RHAISTES. Hvad? Du frågar det, Du, som ej aktar ödets järnhand, ej det skick, Som gudar stadga, då de störta kungar ned Och höja andra bättre.
Det är ett sådant solväder i dag, att det är svårt att inte se ut. Göken ropar i skogen, och getskällorna pingla från markerna, där mina hjordar beständigt växa och föröka sig. Ända hit in hör jag kornsuset, överallt gror det och spirar, på vallen, på stugtaket, till och med de gamla stockarna i väggen börja att mossa sig och grönska.
De präster, åt vilka detta sändeskap var anförtrott, funno, när de anlände till den först bebyggda dalen, innevånarne redan stadda på tåg till den svårtillgängliga inre trakten, medförande sin flyttbara egendom. Det var ett långt tåg av väpnade män, av kvinnor och barn, av hjordar och dragare, lastade med de övergivna hemmens anspråkslösa skatter och med skördar, i förtid mejade från åkerfälten.