United States or Liechtenstein ? Vote for the TOP Country of the Week !
Sent må vi vända från färden igen, Morgonens stråle här finne oss än! Lätt är hem och vänner glömma, Flicka, i en älsklings famn. Här i dalens blomsterhamn Låt oss hvila ut och drömma! Från molnens purpurstänkta rand Sjönk svanen, lugn och säll, Och satte sig vid älfvens strand Och sjöng en junikväll.
Ante tog märke på stjärnorna, såg till att han hade Orion åt söderhållet, och morgonstjärnan, som lyste stor och klar, rätt framför sig. De följde alltid på ett ungefär älfvens vida krökningar. På ömse sidor om den, långt upp emot skog och berg bredde dalsocknarna ut sig, fast skilda af långa skogssträckor och stora sjöar.
Blott kärleken fäster En flykting från skyarnas rand, Och himmelens gäster Besöka blott leende land. Mitt hjärta skall blomma, Min känsla skall ljummas på nytt; Kanhända de komma, De vingade änglar, som flytt. På den röda älfvens botten Fiskade en gosse pärlor, Fann en pärla, blå som himlen, Och som himlens stjärna rundad.
Att detta sken var himmelskt skönt, därom Fanns blott en enda tanke hos de två; Men hvarifrån det vackra ljuset kom, Blef olikt tydt ändå. Den ena höll det för ett yttre lån Af dagens sol, som lyste mild och klar; Den andra sade: "Det kom inifrån Hans samvetes det var." Hvem är den höge mannen där på älfvens strand, Som skådar öfver fjärdarna och fälten?
Med storm går öfver istäckt haf I massor fienden att vägen stänga. Orörlig dock står Adlercreutz än kvar, Ännu ett värf har han att öfvervaka: På älfvens is en bataljon han har; Den får han ej i gång, den står vid sitt standar Och viker ej ett enda steg tillbaka.