United States or Tunisia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Och tredjedelen av de levande varelser som funnos i havet omkom; och tredjedelen av skeppen förgicks. Och den tredje ängeln stötte i sin basun. Då föll från himmelen en stor stjärna, brinnande såsom ett bloss; och den föll ned över tredjedelen av strömmarna och över vattenkällorna. Och stjärnans namn var Malört.
Han strök tankfullt, smekande hennes hand och sade lågt, plötsligt allvarligt: Ser du, Edmée om jag inte hade haft min stjärna på himlen och därtill förstått att räkna bättre än de andra, så att jag lyckats kämpa mig fram till den första platsen, så skulle jag nu av alla dessa människor, vilka därinne vänta på Förste Konsulns ankomst som på festens glanspunkt, varit hatad som en skabbig hund.
Äfven en vacker transparang ställde hon i ordning den föreställde Josef och Maria samt de tillbedjande herdarne. Slutligen fäste hon en stor, gyllene stjärna i min topp och många små stjärnor med bibelspråk på i mina grenar. Därvid upprepade hon tyst för sig själf hvarje språk: "Se, jag bådar eder stor glädje." "Så älskade Gud världen." "I dag är eder född frälsaren."
Alls icke noggrann i valet av medel, pinar han mig en vecka, förgiftar mig genom förtal och lögnhistorier, som han uppfunnit enkom för tillfället, men så klumpigt att jag får i behåll övertygelsen om att den snara han förra gången utlade avsåg min inspärrning såsom sinnesrubbad. Jag låter honom hållas utan att göra motstånd, överlåtande åt min goda stjärna att befria mig när tiden är inne.
Hans armar kramade hennes midja så att det värkte i dem. Och han drog sig undan henne med ett vacklande steg. De fortsatte under tystnad. Till sist, då Rose hämtat andan, sade hon till honom, med en blick, som lyste likt en stjärna, som speglar sig i ett vatten: Ibland är du så dum. Och ibland är du så stilig. Varför kan du inte alltid va stilig?
Hvar minut ett hopp föröder, Och hon fryser, och hon glöder, Nu ett rof för känslans lågor, Och för nattens vindar nu. Slöjans skygd är öfvergifvet, Ingen gördel fängslar lifvet, Fria svalla barmens vågor; Yngling, hvar är du? Men han kommer. Jubla, tärna! Lifligt, som en klarnad stjärna. Bröt han fram ur parkens galler, Och mot dig hans kosa sträcks.
Ni har givit mig en gåta att gissa, här är den, jag begär uttydningen. Säg mig den stjärna som råder över mitt liv! Mästaren mottog bladet, granskade det omsorgsfullt och sade tvekande: Fråga mig icke! Och ni tror, att en kvinna kan gömma sådant två år i sin fatabur, utan att vilja läsa det. Vill ni då att jag skall anse er konst som ett gyckelspel?
Men hvad båtar mig min färing, Då den yngling, som jag älskar, Icke ser mig, icke hör mig? Ros, som blommar vid min sida, Tag du mina läppars rodnad! Purpurstänkta moln i luften, Tag du mina kinders purpur! Bleka stjärna ofvan molnet, Tag du mina ögons klarhet! Sist, o graf, tag hvad som lämnas!"
"Vänta litet, syster lilla, först skall du få höra min sång." Och med sin friska, klara röst började han sjunga: "Stjärna, som lyste bland morgonens söner Klarast af alla från himmelen ned, Lys oss i natten på ensliga färden, Hän till det nyfödda barnet oss led!" Anna låg tyst med knäppta händer och de blåa ögonen slutna.
Segrar, vunna redan, och segrar, drömda, Allt var tomhet blott mot den stund, som var. Vårens vindar förde mina segel Utan syfte på ändlös ban, Solbelysta, jublande vågors skuldror Lyfte högt min sällhet mot gudars hem. Då var sorgen nära. Satt vid rodret Jag en afton, i drömmar sänkt, Blott Oihonna vakade vid min sida, Och från höjden såg oss en stjärna blott.