United States or Nauru ? Vote for the TOP Country of the Week !


Vapen i hand Och käckt vår ovän nära! för vårt land Är lefva för vår ära. Rastlöst fram från strid till strid, Ty nu är stunden vår och nu är skördens tid! Glesnade leder vittne bära Härligt om mod och bragder, om vårt lands försvar. Fram, fram, vårt ädla, trotsiga standar! Omkring dig än din trogna finska vakt du har.

Jag längtar aldrig efter någon människa! Ja, måste jag låta honom . Han kom följande dagen, men var trött och nervös. Sedan såg jag honom icke alls två dagar. Det var tämligen sent och skymde starkt den kvällen, han åter uppenbarade sig. Han var trött och förstörd. Där ståndar just nu i bladen en väldig fejd om hans namn. Jag har alltför många fiender!

Med storm går öfver istäckt haf I massor fienden att vägen stänga. Orörlig dock står Adlercreutz än kvar, Ännu ett värf har han att öfvervaka: älfvens is en bataljon han har; Den får han ej i gång, den står vid sitt standar Och viker ej ett enda steg tillbaka.

En åska var, Standar, din röst för alla, Och gamle Nord slog trumman, att det ljöd, Och ynglingen med barmen sönderskjuten, Gick fram slätten, med hans blod begjuten, Och främst red Döbeln själf med draget svärd. Och innan kvällen hann sin skugga sända, Var ryska styrkan kastad öfver ända, Och räddad Adlercreutz och fri hans färd.

Vid sitt främsta standar redutten han stannade nu, Och hans öga var lugnt och hans panna var klar Och han sken sin ädla Bijou, Och han satt orörlig med tub i sin hand Och betraktade brygga och strand.

En storm är lös, det ljungar eld och fältkanonens åska rullar; Framåt, framåt led vid led! tappre män se tappre fäders andar ned. Ädlaste mål Oss lyser vår bana; Skarpt är vårt stål Och blöda är vår vana. Alla, alla käckt framåt! Här är vår sekelgamla frihets sköna stråt. Lys högt, du segersälla fana, Sliten af strider sen en grånad forntids dar, Fram, fram, vårt ädla, härjade standar!

En sådan stod i din trupp, von Kothen, Det var korpralen numro sju, Standar. Han stod med söndrig sko ena foten, Den andra foten blödde och var bar. Döbeln hann den gamle, sågs han stanna. Med blicken mörk, med handen sin panna, Besåg han stum den gråa krigarns skick.