United States or Nicaragua ? Vote for the TOP Country of the Week !
Nå, det var synd med stackars gossen käcka, Hans gamla far skall få mitt torp för Pecka." Så var hans språk, så förde han befäl, En finsk major till botten af sin själ. Det kom ett bud från Adlercreutz: "Forcera! Framåt med bataljonen, skydna mera!" Von Törne hörde ganska lugnt därpå. Behöll sin plats och svarte blott: "Jaså!" Nu kom det glada.
Han gick rakt fram mot kullen, Där Finlands fana höjts, Han ville se Gud tjänas I dag af Adlercreutz. Han ville höra klangen Af svärden än en gång, Den välbekanta tonen Af fältkanonens sång, För minnet återkalla Sin ungdoms kraft och mod Och se det nya släktet, Hur det höll ut i blod. Så har man tydt hans mening; Kanske man den förstått. Dock såg man ej hans tankar, Man såg hans vandring blott.
Till hjältens ära, som dog så ung, Ej föllo ord; Men Vegesack prisade lifvets vår, Och Adlercreutz smekte den bleknades bår, Och ur Drufva såg man pressas Rart vin, en stor, klar tår. Den sköna dagen på Lappos fält Var ändad, och segerglad Red Döbeln fram, där hans här sig ställt, Längs hela dess stolta rad.
Adlercreutz har kunnat svara, Cronstedt ock och andra fler Men de tappre, hör jag, finnas, där de icke svara mer. Jag har nämnt de stora båda, ära, ära öfver dem! Många deras vederlikar gått som de till fridens hem. Döbeln hvilar, Duneker hvilar; spörjs det nu om deras tid. Får som här till vittne duga en förgäten invalid.
Med detta snillrika fynd har Runeberg ej blott visat tillbaka på den patriotiska väckelsen från konditionstiden, utan ock på ett poetiskt sätt anknutit Sägnerna till den muntliga tradition, ur hvilken så många af dem äro hämtade. Inom denna ram har Runeberg framställt ett galleri af fosterländska gestalter, som söker sitt motstycke i hvilket lands litteratur som helst. Adlercreutz, v.
Gunnar Wennerberg hade bänknyckel i Betlehemskyrkan och justitierådet Adlercreutz satt ordförande i Evangeliska Fosterlandsstiftelsen. Hvilade detta på ett andligt allmänt behof? Var tiden så hopplöst reaktionär att man behöfde bli pessimist? Nej! Kungen förde ett muntert lif på Ulriksdal och gaf en glad, fördomsfri ton åt societetslifvet.
Andan hos armén och allmogen bryter sig bjärt mot bakgrunden af en oduglig högsta ledning. Med en skärpa i bedömandet, som numera var hos Runeberg sällsynt, brännmärker han denna ledning i Konungen, Fältmarskalken och Sveaborg . En senare historieforskning har i någon mån låtit Adlercreutz dela ansvaret med Klingspor och betecknar Cronstedts handling blott som en hög grad af politisk ynkedom.
"Men generaln befallt." "Ja, lefve han! Karl Adlercreutz, han är en ärans man." Han sagt det knappt, när han från närmsta tallen Fick sig en sats af splittrad bark mot skallen: "Åhå, jag kunde vänta sådant här, Det är en karl att sikta bra, den där.
Den man, som detta skådar, skådar allt förödt, Att svika pliktens bud var ej hans vana; Han är en man så trofast, något land har födt, En man, som pröfvat faror, kämpat, segrat, blödt Som yngling redan under ärans fana. Du ser ett sinne, som ej bräckts, ej böjts Af lust, af nöd, af låga eller höga, Du ser en ande, som i stormar höjts, Du ser den tappraste bland tappre, Adlercreutz.
En åska var, Standar, din röst för alla, Och gamle Nord slog trumman, att det ljöd, Och ynglingen med barmen sönderskjuten, Gick fram på slätten, med hans blod begjuten, Och främst red Döbeln själf med draget svärd. Och innan kvällen hann sin skugga sända, Var ryska styrkan kastad öfver ända, Och räddad Adlercreutz och fri hans färd.
Dagens Ord
Andra Tittar