United States or Svalbard and Jan Mayen ? Vote for the TOP Country of the Week !
Om en stund kom kokerskan ut, gick till verandan och sade att Clara ovilkorligen ville se fadern, hon var orolig och tycktes ha feber, hennes näsa hade blödt på qvällen, hon trodde att det var «höstfrossan», en sjukdom som lilla Clara hade haft ofta förut. Odrägliga barnungar, mumlade patronen jemt sjukdomar och bråk med läkare, medikamenter och sköterskor!
Jag blödt kanske för mycket under tiden, Och därför har min kind ej rodnad mer; Dock kan jag än de tappres antal öka, Jag låg väl fallen, men låt mig försöka, Jag har fått kraft på nytt, sen jag såg er." Då bröt en tår ur Döbelns stolta öga: "Välan då, ädla folk, till strid, till slag! Jag har sett nog, att tveka båtar föga, Vår kamp blir skön, i dag är Döbelns dag.
Än en gång med blommor höljas, Än en gång med gråt besköljas, Må det altar, der Hon blödt. Snart ej mera någon finnes, Hvilken Hennes öde minnes; Hennes namn ju redan dödt. Ack! den tår, som der vi fälle, Ej allena Henne gälle, Oss den ock begråta må! Fast bland obemärkta öden Många än mot offer-döden, Såsom Hon, men långsamt gå!
Där kulor hvina tätast då, Där skall man finna mig också, Där vill ock jag försöka på I mina fäders spår. Söner af ett folk, som blödt På Narvas hed, på Polens sand, på Leipzigs slätter, Lützens kullar, Än har Finlands kraft ej dött, Än kan med oväns blod ett fält här färgas rödt! Bort, bort, hvila, rast och fred!
Den man, som detta skådar, skådar allt förödt, Att svika pliktens bud var ej hans vana; Han är en man så trofast, något land har födt, En man, som pröfvat faror, kämpat, segrat, blödt Som yngling redan under ärans fana. Du ser ett sinne, som ej bräckts, ej böjts Af lust, af nöd, af låga eller höga, Du ser en ande, som i stormar höjts, Du ser den tappraste bland tappre, Adlercreutz.
DEN SKEPPSBRUTNE. Du hälsas folkens öfverdrott, du lydes blindt Af fega skaror, lömska som du själf. För dig, För dig alltså har Hellas blödt, föraktlige. LEONTES. Hvem menar han, mot hvilken mänska eller gud Framljungar han sin vrede? DEN SKEPPSBRUTNE. Bofvar, lösen mig! Ej blef jag född att bära slafvars bojor, jag, En konungs son.
Sen jag där med trofast kärlek blödt den svenska sanden röd, Sitter nu jag här på torgen, sjunger för en smula bröd. Gud bevare fosterlandet! Ringa är allt annat sen; En soldat skall kunna mista lif och lycka, arm och ben. Gud bevare fosterlandet, det är summan af min sång, Så, fast andra ord förbytas, slutar jag den hvarje gång."
"Se", så sade han, "se, sen trettio vintrar tillbaka Hvilar du här; säg själf, om de sår, här blödt och igengrott, Stört din ro och förbittrat din fredade sömn vid mitt hjärta? Blir af din dotter en gång den saknade mindre värderad, Om en kula, ett svärd ojämnat hans hull, då han kommer, Har af hans ärriga famn hon ett svalare möte att vänta?
Söta goda pappa, gå efter Heikki, jag vill ha Miranda, jag måste ha Miranda, nu strax måste jag ha Miranda från Heikki. och sade att Clara ovilkorligen ville se fadern, hon var orolig och tycktes ha feber, hennes näsa hade blödt på qvällen, hon trodde att det var «höstfrossan», en sjukdom som lilla Clara hade haft ofta förut.
Till armén från vilda skogen Kom han, styf till skick och later, Sina tappra fäder trogen, Allt från hedenhös soldater, Svarte kort och talte föga, Log med skalken i sitt öga Högst tre ord, sen stum som siken, Men på hufvet slog han spiken. Liksom han, så hela raden Af hans släkt gått fram i världen, Blödt och dött i lägsta graden, Hållit truten, talt med svärden.