United States or Norfolk Island ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hed eder har han gått i gyllne sal, när uti fängelsernas grymma kval hans bröder, gömde och förgätne, lidit, för det de för sin rätt, sin frihet stridit. Mot er i döden än sitt trots han bär, och denne son, i kedjor står han här! JOHAN FLEMING. Hör upp! SIGRID. Du öde! JOHAN FLEMING. Lögn! SIGRID. Nej, honom hör!
Där kulor hvina tätast då, Där skall man finna mig också, Där vill ock jag försöka på I mina fäders spår. Söner af ett folk, som blödt På Narvas hed, på Polens sand, på Leipzigs slätter, Lützens kullar, Än har Finlands kraft ej dött, Än kan med oväns blod ett fält här färgas rödt! Bort, bort, hvila, rast och fred!
Par stenhus i stan och den här ön som han snart sköflat ren från skog för resten, ingen menska vet hvart han gör af med sina pengar, allting förfaller härute, hela östra och norra ön är som en hed, åkerjorden är oskött och ger bara gräs, trädgården likaså, han näns inte hålla sig hvarken arbetsfolk eller kreatur ... ja han är en muntergök, patronen.
Men säg mig, Erland, du som mycket älskar att slunga pilar efter skogens vilddjur och mången natt på vild och enslig jakt ditt läger valt på mossbehupen klippa, säg, har du aldrig sett i månens sken den tysta skogsfrun mellan skogens stammar? Ha aldrig klippans åbor, dvärgaskaran, okunnig om ditt grannskap, vimlat fram ur klyftorna att breda ut sitt smide på enslig hed och syna det vid månsken?
Så låg hon åter en afton i slutet af Augusti på sin chäslong och vred sig under den gnagande oron öfver sonen och hans framtid; och det var som såg hon ut öfver en ödslig hed i mörker och kyla, der intet friskt skott kunde slå rot, ingen grön planta spira upp. Ett menniskolif, ett helt menniskolif, så ödsligt, så tomt, så mörkt, icke genom yttre omständigheter utan genom hela sin viljesriktning.
Han lade hed gossen i hängvaggan och knöt hårt igen skinnremmarna om honom ända upp under hakan. Du påstår att du kommer i rätt stund, mullrade han under tiden. Det är kanske sant, efter ni predikare ha rykte om er att kunna läsa över sjukdomar. Sätt dig därför hos Ingevald, om ditt eget liv är dig kärt, och gör vad du kan, medan jag sköter storplogen.
Men visst är, att lille Sven en gång hade funnit en tavla på sin mammas vägg, och när han sett på den en stund, tog han ned den och såg på den tyst, som om han mött något nytt, inför vilket hans förstånd stod alldeles stilla. Det var ingen tavla efter nytidens smak. Det är föga konst i den, och den berättar en saga. Det är en saga som kallas dödståget. På en vidsträckt hed går döden fram.
Men jag känner en sorg så djup och mörk, så ogenomträngligt svart, som om det aldrig mer kunde bli dag. Jag är ensam. Ensam som på en stor, ödslig hed, omsluten af mörkret. Om jag ropade, skulle ropet dö bort utan att ha nått en mänsklig varelse, ty mellan mig och de andra ligger detta stora, öde rum, detta tysta, ogenomträngliga mörker.
Grydde nu Den dag, som såg mig på Cronas hed, När Trenmors skara där blödde Och Erin höljdes af sorg! Då funne på sandens bädd Snart Lochlins kämpe sin graf också, Lik hafvets bölja, som störtar På stranden opp och förgås. Men flydd är Morannals tid, Hans arm är vissnad, hans blick är släckt, Hans strider blekna i fjärran Som vinterns nattliga sken.
Är Macbeth en kristlig tragedi? Efter Shakespeares framställning, till sina viktigaste drag grundad på en sägen, kommer Macbeth segrande från ett slagfält, där han stridt för sin konungs sak. På en hed mötes han af häxor, som förespegla honom framtida storhet och ära och hälsa honom såsom than af Glamis, af Cawdor och ändteligen såsom blifvande konung.