United States or Gambia ? Vote for the TOP Country of the Week !


Om ingen såg honom när han badade, kröp han i; såg någon kastade han sig hufvet från ett badhustak. Han kände sin räddhåga och ville dölja den. Han anföll aldrig kamrater, men angreps han, slog han igen, äfven en starkare. Han kom skrämd till verlden och lefde i ständig skrämsel för lifvet och menskorna. Båten ångar ut åt fjärdarne, hafvet öppnar sig; ett blått streck utan strand.

Det skulle vara annat det än att öfver en is, som lyste svart, och blänkte som om man gett sig ut i öppna sjön, samt ha öfver hufvet sej ett norrsken, som var ledt och ängslande, med röda och gula och blå lågor högt opp himmelen. En kunde rent tro att det skulle bli domens dag och att allt som fanns, jord och måne och stjärnor skulle brinna opp.

Till armén från vilda skogen Kom han, styf till skick och later, Sina tappra fäder trogen, Allt från hedenhös soldater, Svarte kort och talte föga, Log med skalken i sitt öga Högst tre ord, sen stum som siken, Men hufvet slog han spiken. Liksom han, hela raden Af hans släkt gått fram i världen, Blödt och dött i lägsta graden, Hållit truten, talt med svärden.

Sade; men leende tog Mattias och hängde axeln Remförsedda geväret och tryckte sin mössa hufvet, Villig att vandra åstad till jägarens värf och till älskarns. Morgonsupen förglömde dock nu den förståndige Petrus Hvarken att taga sig själf eller bjuda sin ärade svåger, Utan de söpo med lust och togo sig värma färden.

En sorgelig klagan Mötte mig där, in gick jag och såg af barnen de tvenne Äldre, som gråtande högt omgåfvo sin moder, det ena Skakande henne vid handen, det andra vid lockiga hufvet; Men orörlig och stum låg hon, dödsdrifvan var utbredd Öfver den stelnade kinden, och natt betäckte dess ögon. var det ute med allt, och förödt var det härliga Kangas.

"Men dom ville ha i er ändå förstås för att ha roligt åt er när ni se'n i fyllan int skulle veta hva ni gjorde." Antes ögon brunno mörka. "Ja, de ville dom, och drängen där, som nu drick ur brännvinsflaskan, han tog mej om hufvet och höll fast mej, för han skulle i mej kasken", puttrade Månke och glodde surt drängen i fråga, som just satte brännvinsflaskan till sin egen blåsvullna mun.

man far ut, är den knappt ett kvarter hög, och man kommer hem, står den en öfver hufvudet." "Tre tunnor råg och tre tunnor salt, herr kapten, icke ett korn därunder", utlät sig med mycken bestämdhet den gamle. "Stiltje och läsegel!" utropade kaptenen, "ni är, fördöme mig, utan brassar i hufvet. Tror ni, att rågen ärfver sig i köpmannens bod och att saltet växer som snö om vintern?

Det steg honom åt hufvet, och han reste hem en half aln längre, med full visshet om att han icke mera var någon pojke. Men när han kom hem vaknade betänkligheterna. Han var fritänkare. Var det hederligt att fram och hyckla? Nej, nej! Men skulle han afstå derför? Det var för stort offer. Äran vinkade, och kanske han kunde ut något frö af fria tankar, som skulle kunna gro.

Sedlarna sökte han åter med darrande händer af andakt, Kysste med tjusning enhvar, väl tusende gånger förut kysst, Stack dem i taskan, stack, ljuft grinande, denna omsider Rund som förut i sin barm och gick tillbaka i stugan. Kärlekens kval bortdansade där den sköne Tobias, Knappast mäktig att svänga sig mer för det svindlande hufvet.

Snart dock väcktes en låga, och pärtan flammade genast, Stugan var upplyst nu, ur dvalan vaknade hönsen, Katten hällen sträckte sig styf, tätt skakande hufvet, Och sin gömma i språng uppsökte den skrämda kaninen.