United States or Kazakhstan ? Vote for the TOP Country of the Week !
Se så, låt oss gå in nu, jag nekar inte att ditt kaffe skall smaka mig präktigt. Den oförskämda pojklymmeln behöfver sig en risbastu, det är alltihop! Seså! Laga att det här blir bortforsladt så fort som möjligt patronen vände sig till Peltonen med ett ansigte, der lugnet nu tycktes återvändt, och så ska vi inte mer tänka på den saken!
Av det här samtalet kan endast ont uppkomma, om det fortsättes, ty vi äro alla retade och vid vrångt sinnelag. I morgon skall jag komma tillbaka till patron, om patron vill. Släpp chambrièren, släpp chambrièren, din hund! röt patronen och ryckte ursinnigt i densamma.
Far, sade hon, jag kommer för att som hastigast tala med er. Ja, ja, men stanna här, sade korporalen, jag vill ej att du skall gå upp nu.... Patronen har varit här, far; jag vet, vad ni har svarat honom. Jag kunde se och höra det på honom, då han kom tillbaka. Gubben Brant blickade forskande i Johannas ansikte, men sade ingenting.
Så hörde han ett buller från vägen. Det är visst en orrhöna tänkte Heikki och slungade ut i småskogen en af sina flata stenar. Stenen flög ett stycke in ibland buskarne. Patronen kom närmare. Nehej, tänkte Heikki det är ingen orrhöna, det är visst ett troll, det är bäst att jag gömmer mina pengar.
Djäknarne följde bakom tåget och stannade i förstugan. Dörren mellan denna och rummet var öppen. Nu, gamle krutgubbe, sade patronen och lade sin hand på korporal Brants skuldra, nu är auktionen slut. Jag kommer för att fråga dig, var du ämnar sova i natt. Brant vände sig om, rätade sig stolt och svarade: Jag skall i natt måhända sova lugnare än ni, herr patron.
Spöqvist satte sig åter i soffan, sedan han låtsat söka efter sin näsduk under bordet, Svalgren intog sin gamla plats vid dörren, och patronen började, lik en arg hund, rycka i chambrièren, som kvarstannat i Svens hand. Patron, sade Sven, tänk icke på att slå mig, utan låt mig gå i fred härifrån.
Men sedan patronen närmare betraktat Göran och funnit honom vara en högväxt, kraftig ung man, med ett ganska allvarligt och bestämt utseende, ansåg han lämpligast att avstå från direkta anfallsoperationer.
Patronen svor och förebrådde Carlson hans oförskämdhet och frågade om ej Carlsson kunde se att hon låg i en dvala, som medikamenterna kommit åstad, samt sade att det var stor synd att väcka henne. Men med ens blef han vänligare mot oss, bad oss skrifva under och förklarade att hon alldeles sjelfmant skrifvit sin namnteckning.
Båten försvann slutligen helt och hållet bakom udden, årtagen ljödo allt saktare, och det blef alldeles tyst. Patronen satt ännu qvar. Det var någonting märkvärdigt med hans sinnesstämning denna qväll, han var under inflytande af det större qvantum starkt vin han nyss druckit och vid hvilket han var fullkomligt ovan.
Jag såg verkligen i fjol en sötunge Herre Gud hvad hon var frisk och charmant, sådana armar, sådan superb figur, men på hösten gifte hon sig. Patronen suckade, tog sin väns arm, på hvilken han lutade sig som en brud på sin fästmans, och fortsatte: Ser du, lifvet har gjort mig till melankoliker. Menskorna ha bedragit mig.