United States or Israel ? Vote for the TOP Country of the Week !
Håll dig saktligt, gå ur vägen, Bättre fly än illa fäkta! Då sad' Munter: 'Pass, ursäkta! Dock, hans kula, den var gjuten, Här var gränsen, här fanns döden, Sen han käck och oförtruten Följt armén i alla öden. Än i går dock blef han funnen, Hurtig med tobak i munnen, Som piket hos generalen, Där ett krigsråd hölls i salen.
Jag ville hellre sitta lä om denna klippa och meta abborrar, som jag i min barndom ofta gjorde, än nu kasta min nickas harpun i den sköna hvalfisken, som simmar där framför oss." "Du skall sannolikt slippa att göra det", anmärkte den andre, "det är ej så lätt att träffa honom med en kula nu som med hela svärmen i jons.
Om i mitt hem jag förgår mig en gång, så räknar dock ingen Grant därpå, ty man vet, att jag gör det en annan gång bättre; Här blott så, som jag visar mig först, är jag ärad och ansedd; Säg därföre också, hur säkert det gamla geväret Kastar en kula i mål? Jag är rädd att af mycken förtröstan Skjuta på håll och bomma och bli åtlöje för andra."
Värmen hade tilltagit synnerligen jämnt och i medeltal med 10° per 30 meter. Schaktbottnen hade därför en temperatur af 60° C. Efter att jag låtit tömma schaktet för vatten lät jag inmura en oerhördt solid kula af stål försedd med en helt liten ihålighet i centrum. I denna kavitet anbringades temperaturmätningsapparater och dessa förbundos medelst elektriska trådar med jordytan.
Frågan kom hastigt och i en ny ton. Den klatschade som en kula, och Abraham tog sig ofrivilligt för bröstet. Hur så? Vet ni något? Vet nej men Saken är den, att jag varit inne hos gossarna i kväll. Jag dröjde en stund ja, tills de hade somnat. Och kanske ännu en stund. Klockan var ett, tror jag, när jag gick förbi ert hus. Och då lyste det i fars fönster. Abraham stod ett ögonblick orörlig.
Dvärgen utstötte ett hånfullt väsande mellan framtänderna och tryckte båda tummarna mot bröstet. Har du aldrig hört talas om den största klenoden i Jorgrimmes kula? Har du aldrig hört om ulvhunden Månegarm, som tjutande och skällande jagar efter månen för att sluka honom? En urtidskonstnär tog en gång ett tjurhorn och satte det på fötter och sjöng runor över det.
I denna dräkt man dig ej känna skall, till dess du hunnit fram till våra vänner, och färden går helt lätt här öfver viken, dit knapt en vilsen kula nå'ngång kommer. SIGRID. O, att den hunne mig! Och du ej frågar om jag det ville... JOHAN FLEMING. Svara, Sigrid, mig, säg öppet då du gaf din hand åt mig, gaf du af kärlek den? SIGRID. Har jag dig gifvit ett skäl till tvifvel om min tro?
Det är endast en fråga, ställd till hvarje förnuftig människa och lyder så: Kan en kula, af hvilket tusans ämne som hälst, hålla sig glödande i sitt inre, när den i milliarder af år har varit nedsänkt i vatten? Och detta vatten är dessutom på hafsdjupen af en temperatur som ligger nära nollpunkten. Kan någon annan än en ignorant, en idiot, en en hvad som helst tro något så absurdt?
Med dessa ord han lade geväret an. I samma stund såg Konow en skäggig man, Bakom en buske störta till marken ned, Knappt tjugu alnar långt från hans jägarked. "Och var det den, hvars kula mig pep förbi Det ögonblick, jag föll, må vi vänner bli. Ett tag som ditt, det kallar jag karlatag, Och aldrig lär jag glömma det, tänker jag."
Emund, han som var av långfedgaätt och härstammade från gudarna, förtryckte ingen. Lugnt steg röken från dvärgens kula, och de, som blotade åt Tor och Frey, hade hans skydd. Därför nämnde honom kristfolket Den slemme, men vi andra kallade honom Den gamle. Visserligen är han nu död, och jag säger dig, lönnvandrare, han är död utan son. Ni dvärgar tro er veta allt, svarade Folke Filbyter.
Dagens Ord
Andra Tittar