United States or Christmas Island ? Vote for the TOP Country of the Week !


Jag nöjer mig med ett bröd, och vattnet, som jag dricker, hämtar jag själv ur källan. Man kallar dig den helige, fortfor Simon med väsande röst. Har du hört, att man kallar dig den helige? Ja, svarade Klemens, och jag vill med Guds hjälp varda värdig att bära detta namn. Men jag säger dig: härifrån! Nu genast skall du för att aldrig återkomma. Denna natt är farlig, Filippos.

Hårt sitter den, men nu ger den i alla fall vika, och nu skola ni höra. Han täljde en stund i pluggen, ända till dess han förvandlat den till ett munstycke. Sedan satte han hornet till läpparna och blåste. Först kom det bara ett sakta väsande ungefär som från en ödla, som väcktes ur en lång vintersömn men helst kände sig hågad att fortsätta den. försökte han för andra gången.

Och , utan att han visste det, pressades ett ljud fram mellan hans tänder, ett väsande ljud, som blev till ett långt, utdraget skrik: A aaa jjj! A aaaaaaaaa jjjjj Han smög sig bort till sin plats och gömde ansiktet i händerna. Han hörde rektorn ropa Kalles namn, hörde rottingrappen mot byxorna. Men Kalle skrek ej. Inte ett ljud kom från hans läppar. Stellans kinder brände av skam.

Den vansinnige stod en stund och stirrade honom, därpå sprang han till andra ändan av rummet. Hans krokiga gestalt och tärda utseende nästan skrämde David ännu mer än hans hot. Han kom tillbaka med en bok. Brukar ni läsa i bibeln viskade han med väsande stämma jag har lagt emellan här tills ni skulle komma tills ni skulle komma, hör ni.

Och den groteska scenen började nytt, de satt stilla mitt emot varandra och den vansinniga rösten talade: Ni trodde jag var dum? Rösten lät väsande som en orm. Ni trodde jag var dum! Å nej å nej jag har läst sönder min hjärna och sett mycket mer av världen än ni mycket mer än ni, hör ni det? Man kan inte lura mig, inte.

Dvärgen utstötte ett hånfullt väsande mellan framtänderna och tryckte båda tummarna mot bröstet. Har du aldrig hört talas om den största klenoden i Jorgrimmes kula? Har du aldrig hört om ulvhunden Månegarm, som tjutande och skällande jagar efter månen för att sluka honom? En urtidskonstnär tog en gång ett tjurhorn och satte det fötter och sjöng runor över det.