United States or Kuwait ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hon, som satt där invid fönstret med ögonen fästa på arbetet, var en kvinna på nära sjuttio år. En liten vek och sympatisk person med ett rundlagdt ansikte och hög panna, uppnäsa och ännu tämligen fylliga läppar. Öfver den gamla vissnade fysionomien hvilade ett uttryck af ro, af stilla undergifvenhet och barnslig fridsamhet.
Tårar strömmade ned på den sjuttonårigas kinder, När sin fader hon såg, hur han hvilade trygg i sin fromhet, Såg det och tänkte, om nu för sin egen jordiska lycka Störa hon skulle hans sömn, kanhända förjaga hans lefnads Frid och samla bedröfvelse öfver hans grånade hjässa.
När han rätade ut sin rygg och hvilade från arbetet med båda händerna stödda mot spaden, gingo hans blickar, äfven mot hans vilja, öfver viken och åkrarna dit bort. Ofta råkade han se, hur dörren öppnades och någon steg nedför trappan. Han kunde inte riktigt urskilja, om det var man eller qvinna, men hvad angick det honom, det var i alla fall inte Mari.
Endast hans hufvud kan friköpa ditt". På en sammetslik gräsmatta invid en källa hvilade Alhejdi. På litet afstånd slumrade en dunkel krigaretropp, knappt synlig i natten, hvar och en invid sin sadlade häst. Salik ensam vakade af männen. "Alhejdi, älskade, i morgon hinna vi de mina.
Till bordet Gick han och såg med bedröfvelse ned i stäfvan, som tom var. Denna sände han ut med en skäggig broder att fyllas. Därpå såg han sig om, hvart han skulle den fallna kamraten Bringa i ro, att han ej, där på golfvet han hvilade utsträckt, Skulle för fötterna ligga och hindra hans dans och de andras.
Jag måste trygga mig till den hand, som omsluter min ja, själfva skrämseln för och misstron till honom är blott den första skyggheten i ett barns tillit. Jag satt alldeles stilla, med vidöppna ögon. Då lade där sig en varm hand öfver min, som hvilade på bordet, och han talade också till mig som till ett barn. Se icke så allvarsam ut! Jag känner mig så fattig, jag har nästan ingenting upplefvat.
Då, så säga än hans män, Var ej godt för fienden, Då var gubben lik hin onde, Annars var han som en bonde. Sådan kom han med sin flock, Samma pipa, samma jack, Efter många hårda strider Fram till Karstula omsider. Hela finska härens hopp Hvilade på denna tropp, Knappt tolf hundra man numera; Vlastoff kom med trefaldt flera.
Mamma har kaffe åt dig, och jag får med. Hon har köpt bullar af torparmor, som bakat i dag, och de äro så goda! Kom nu, så får du halfva min del också! Jag är så mätt så ... du kan få hela min bulle, pappa, sockret med, bara du kommer! Och han drog fadern öfver stock och sten och följdes nästan viljelöst af den mörke, allvarsamme mannen, öfver hvars drag der hvilade liksom ett tungt moln.
Missunnade fadren honom denna lycka... En sista rossling hördes, sedan tystnade allt. John dolde sitt ansigte i händerna. Alma satt orörlig som en bildstod. Hvarför slocknade inte också hennes lif på samma gång... En hvit kista gjordes åt Arvi och i denna en bländande hvit bädd. I spetsar och myrten hvilade han stilla och lugnt, utan att veta af verldens stormar och sorger.
Läste namnen, födelse- och dödsåren, och kvarstod sedan en stund ännu, likasom väntande på någon upplysning om det lif, som hade förflutit mellan dessa begge årtal. Men der sades ingenting om detta. Stumma stodo korsen med sina korta inskrifter. Och huru mycket det fanns af dem! Under hvart och ett af dem hvilade åtminstone en, under några flere i bredd.