United States or Papua New Guinea ? Vote for the TOP Country of the Week !
Under denna väntan insomnar gubben och träffas i en sådan ställning af kungen, Schröderheim och den hofman, genom hvars tillställning den gamle blifvit narrad att så försofva sin lycka.
Mina vänner, det var andra tider För soldaten då än nu; Kungen själf stod med i rök och blod Nu är därtill en marskalk för god. Tron mig, om hans herrar blott ej vikit Från hvad plikt och mod och ära bjöd, Hade aldrig segern honom svikit; Nu blef trolöshet hans död; Det är världens tack, och den är tung, Det var synd med sådan ståtlig kung.
Han vände uppåt Fredsgatan och rusade fram utan att se sig för. Plötsligt törnade han ihop med någon; det var en mycket lång gammal herre i päls, för vilken alla andra gingo åt sidan med blottade huvuden och djupa bugningar. Det var kungen; hans hatt for på sned vid sammanstötningen och var nära att falla av.
"Ja, som de ä med de, så kunde jag nog göra de å, å be'n ta dej. Du kunde då göra så pass som te geta getterna åt en! Det vore väl nånting te stort de, emot te sitte framför spisen i fattighuse och glo." "Hur månge getter kan han ha tro, kungen", pep Maglena ut ur schalöppningen. Hon tyckte att med det där talet om kungen började det lätta opp lite i tillvaron.
Ofta ensam från hedens stigar Skall jag blicka mot aftonens moln, Ofta minnas din pannas Ljusa hvalf och din svarta lock. Men, min kärlek är dock ej brudens, Är en systers, o Clesamor, blott; Samma fader oss fostrat, Gamle kungen i Shelmas torn." "Vågors flicka", till svar gaf drotten, "Ej ditt lif af Morannal du fick, Ej min syster dig kalla! Fjärranburna, hvem såg din börd?
Älskat har du oss alla lika; Hur du väljer, vi vörda ditt val. Säg, hvem unnar du tärnan Från ett blånande fjärrans haf?" Gamle kungen i tystnad dröjde, Vägde sönernas ord i sin själ. Tveksam tycktes han vara, Dock omsider han gaf sitt svar: "Fri af hafvet mig gafs Oihonna, Frihet såg hon på böljornas fält. Tvånglös har hon sin barndom Här fått spegla i floders lugn.
Men så blev det plötsligt befallt, att vi skulle inskeppa oss igen. Jag vill icke säga er, vad vi simpla soldater kände och tänkte, då den befallningen blev veterlig. Många gräto av harm, andra mumlade hårda och kanske orättvisa ord om kungen och det högre befälet. Men då vi kronobergare fingo veta, att vi skulle betäcka de övriga trupperna, medan de inskeppades, blevo vi glada som barn.
Men så kom Gustav Adolf och utnämnde en annan befälhavare, och så uppstod oreda; order och kontraorder gingo om varandra, och hela det högre befälet blev likasom yrt i huvudena. Vad den stackars kungen tog sig till, så bar det på tok, och så gick det även denna gången. Hade vi bara fått hållas, såsom vi börjat, skulle vi jagat ryssarne näcken i våld.
Men öfver dem alla, till och med öfver kalfaktorn med pickelhufvan, stod generalen, mest dock när han gick ut i uniform, med trekantig hatt och plumager. Barnet visste ej hur en kung såg ut, men han visste att generalen gick opp till kungen. Pigorna brukade också tala om sagor om kungen och visade kungens markatta.
Tårad Ropar dem den gamle an och ber dem, Ber vid himlen, månens ljus och solens, Taga honom opp ombord och bringa Fram till Latiens strand. Och Latiens söner Buro i sin barm ett ädelt hjärta, Ädelt hjärta och för himlen fruktan. Upp de togo kungen på sitt fartyg, Bragte honom till sitt land.
Dagens Ord
Andra Tittar