United States or Liberia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hvad önskar jag, hvad vill jag, Hvad tänker jag uppå? Skönt i loppet strålar bäcken, Än af silfver, än af guld, Och i sommarhettan häcken Står med matta rosor full. Bäckens svala bölja lockat Alla nejdens flickor dit, Och där häckens löf sig skockat, Ler en gosse, gömd med flit. Intet öga märker faran, Ingen tunga binds af den, Och åt löjet skattar skaran Tusen yra offer än.
Sin bana kände stjärnan, fästet sänkte sig Ej krossande på jorden ned, af jordens törst Ej sväljdes svala hafvet, hafvets hunger slök Ej jorden opp; men vid den strand, där vågen steg Mot skyn, stod blomman, synlig knappt, och växte trygg. Så ordnar Zeus sitt välde, grundar ytterst allt På rätt blott, aktning äfven för den svages rätt.
Från tusen ekos darrande dörrar Kom hornets ljud tillbaka i kvällen nyss; Nu slumrar det trött på skymningens bädd. Där Cronas dunkelt speglande bölja kröks Kring ekomhvärfda, mossiga hällen, Där syns hon, jägarinnan med svanhvit arm, Oihonna, de svala vågornas mö.
När som här jag har naturen glad och härlig Öfver, under mig, omkring mig, Går jag gärna, vandrar ofta vida längre Än till byn den korta färden. Kommen, kommen!" Då sitt knä furstinnan böjde För den höga, bad och talte: "Välj ett annat nöje, milda kejsarinna; Morgondimman knappt sig skingrat, Svala vindar, då er värma öks af gången, Skada lätt er dyra hälsa.
Dig återsåg jag, djup af sällhet, stund Och evighet tillika, då min kyss För första gången i den svala kvällen, Vid lunders susning och vid fåglars sång, På hennes läppars vällustbädd försof sig.
HAN. Sömn, o sömn, Du svala dagg för hjärtats sjuka blomma, Du blida, som på drömmens vingar bär Den kvalda anden ur sin fångaboning Och låter honom några stunder fri I evighetens etersalar andas! Kom, sänk dig ned till oskulden, fastän Dess bädd af klippans kulna mossa reddes Och fast hon lutar hjässan mot en famn, Där alla lifvets vilda sorger storma!
Några flickor vandrade långs stranden, Och bland dessa Ivans sköna syster. När den veka Stojan henne märker, Tänds hans bröst af kärlek, och åt tärnan Kastar han ett äpple och ett kvitten. Men förtrytsam slängde Ivans syster Genast bort från sig hans gula kvitten, Och med foten stötte äpplet unnan. På den gröna marken föll hans kvitten, Äpplet åter i den svala böljan.
Om han hade orätt eller rätt frågade han lika litet efter, som en svala frågar, om hon har rätt att flyga. Ädla riddare, sade han, om man lever för en enda sak, kan man bli lycklig. Och jag har levat för kärleken. Men om Magnus, som hade annat att uträtta i livet, hade varit tillräckligt mycket människa att också tänka på kärlek, skulle förbannelse och ve ha följt honom till hans sista stund.
Men det gick icke fort att få de fyrtio hästarna sadlade, och några av dem skulle lastas med sovtjäll, bolstrar, stekpannor, säckar och tunnor med matförråd. Därför gingo Valdemar och Jutta ett stycke i förväg uppåt skogen. Följ bäcken! sade tavernaren och räckte honom sin stav. Det var ännu mörkt. Stjärnorna blänkte, och det klara och svala vädret gjorde de båda vandrarna glada.
Såsom utgörande en del af befolkningen i ett finskt pörte omnämndes tiggare och inhysingar; de äro äfven så vanliga och betydande inventarier i hushållet, att vid frågan om detta hvardera af dem kunna kräfva en närmare beskrifning. Inhysingen är den finska bondens andra svala.