United States or French Guiana ? Vote for the TOP Country of the Week !
Under det vi upplivade våra gemensamma minnen från Berlin återföll han i sin gamla roll av förtrogen umgängesvän och talade sig varm, glömde små misshälligheter, tillstod riktigheten av åtskilligt, som han offentligen hade förnekat Plötsligt tycktes han erinra sig någon plikt eller något givet löfte; blir stum, kylig, fientlig, förtretad över att han låtit locka ur sig hemligheter.
Annars brukar ju en motor åtminstone vara tillmötesgående nog att spluttra och fräsa litet, eller slå tillbaks när man vevar, men den här mottog vår uppmärksamhet med en kylig oberördhet som fullkomligt distanserade allt vad även den mest bortfjäsade av damerna uppe på turisthotellet kunde prestera i den vägen. »Där ser herrarna», sade agronomen. »Det finns inga planer att få den rackarn i gång.
Otaliga vågor vandra På hafvets glänsande ban. O, vore jag bland de andra En bölja isocean, Så liknöjd djupt i mitt sinne, Så sorglöst kylig och klar, Så utan ett enda minne Från flydda, sällare dar! Dock, skulle en våg jag vara, Densamme jag vore väl då. Här går jag ju bland en skara Af svala vågor också.
EUBULOS. Blir skruden tung, o konung? Du är yngre, du, Än Ajas, när han bar den, och din styrka är Ännu ej återkommen. TEKMESSA. Ack, din kind är sval, Min älskling, stel och kylig är din hand också, Af hafvets köld förlamad. EURYSAKES. Snart, o moder, snart Skall glädjen ge mig krafter åter.
Han vill tvista med dig, såsom den ene filosofen tvistar med den andre, och hoppas kunna omvända dig.» Krysanteus besvarade det kejserliga nådebeviset i uttryck av djup, men kylig vördnad, och kom icke, lämnande fritt att tyda uteblivandet som rädsla för Makedonios' övertygande vältalighet.
EURYSAKES. Vapen, vapen! EUBULOS. Hyllos, ila du Kring Salamis från trakt till trakt, från hem till hem, Och kalla våra vänner. Säg, att Ajas' son, Den saknade, den väntade, är här, att här De skola samlas alla till sin konungs värn. Fort, gosse! HYLLOS. Nu skall ingen kylig tvekan mer Förlama deras armar, nu skall våld bli stäckt Med våld. Jag skyndar. TEKMESSA. Stanna, dröj!
Jag är så trött ibland, så trött af att alltid nödgas gå ensam, alltid vara kylig och lugn eller kylig och stel, alltid tvungen som i en rustning af kall metall. Rustningen skyddar, men den är tung, och den kyler genom märg och ben. Ah, att kunna känna tilltro till en människa! Åh, att vara afhållen, att äga främsta rummet i en människas hjärta.
Skugga sökande, för att sig svalka, Flög en falk utöfver Sarajevo, Såg en fura midt i Sarajevo Och inunder den en kylig källa; Nära källan såg han änkan Nypon Och med henne jungfrun, hvita Rosa. Falken började att eftersinna, Om han skulle kyssa änkan Nypon, Eller hellre jungfrun, hvita Rosa.
Mjölkbudet sade i går, att du var rask, fast nu borde det inte vara långt kvar till din svåra dag eller hur, Lotta lilla?» Lotta kände en liten rysning ... aftonen var kylig, men hon smålog vänligt och förekommande, i det hon gick och öppnade dörren för sin matmor... »Tackar som frågar, frun», sade hon, »jag är så bra så, och de må alla bra där inne, fyran med.» Frun såg helt skrämd ut.
Då slog i tysta, vänliga stjärnors ljus Oihonna opp sitt strålande öga, Åt Gylnandyne räckte hon mild sin hand. Så talte de svala vågornas mö: "Från bergens topp, så sjungs det, en kylig fläkt, Med dalens blommor leker Oihonna; En våg hon är, som skimrar mot vårens sol, Eld talar dess blick, is gömmer dess barm. O, ej till fläkt jag föddes och ej till våg, Fast ej min tjusning tändes som andras.