United States or Saint Vincent and the Grenadines ? Vote for the TOP Country of the Week !
För bönens suck går himlen opp, För sorgen själf har jorden hopp; För mig det blef min kärleks lott Att tvifla och att tråna blott. Kom, gode främling, sätt dig ned Och hylla vid mitt tjäll, Stör ej den tysta nejdens fred I denna lugna kväll! För sorgen ljuf dess stillhet är, Ett brustet hjärta vakar här.
Men nu gick han ej tyst som förut och förmäten förbi mig, Utan han såg helt vänligt och talade: 'Gamla Susanna', Sade han, 'nu är det tid, att du spänner ditt öga och vakar, Ty snart kommer jag hit och förpantar det bästa i gården. Så han sade och log, och en mening låg i hans löje. Hvad kan detta betyda? Ett ord, fast tala jag velat, Fann jag ej då.
Vem vedergäller honom, vad han än må göra? Och när han har blivit bortförd till graven, så vakar man sedan där vid kullen. Ljuvligt får han vilja under dalens torvor. I hans spår drager hela världen fram; före honom har och otaliga gått. Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst? Av edra svar står allenast trolösheten kvar.
Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar. Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara. Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag och håller vakt vid dörrposterna i mina portar.
För sina förtjänsters skull har Lönrot blivit en mäktig överkonstapel, Blekängens herre. Han inskrider alltjämt mot oljud och förargelseväckande beteende. Han vakar också över renligheten, över soplårar och avträden. Madammerna bjuda honom på kaffe och annat gott, som han förtär under tystnad, ty han är en fåordig man.
Säg därföre icke, då ni ser en broder, som icke vakar och tänker i böner såsom ni: "Se, denne är en förtappad". Säg snarare: "Låt mig se efter om icke äfven denne står vid den brusande flodens strand och trotsar vakor, mödor och faror och kämpar med sina friska lemmars krafter för att bära däröfver Kristi utkorade och arbeta för hans sak". Jag slutar här.
I sin andakt djupt försjunken, Hör han icke stridens larm, Som blott doft, likt vinden, susar Genom skog och ödemark, Hör ej hästens muntra gnäggning, Icke vapnens dofva klang. Men hans skyddsgud vakar trogen, Men Sankt Georg skådar allt: Ur sin sky han stiger neder Och hans vapenrustning tar, Kastar sig på riddarns fåle Och till striden styr sin fart.
Huru har jag icke med ångest vakat öfver henne, som en mor vakar öfver sitt mot förderfvet hastande barn, och med blödande hjerta, med deltagande vänskap visat honom hennes brister, visat honom huru litet hon svarar mot, hvad han ägde rätt att fordra!" "O Gud, Amina", afbröt henne den andra unga qvinnan, "talar du sanning, är det möjligt? Då är det ju du, som varit ormen i deras paradis".
De gå åstad gråtande och bära sitt utsäde; de komma åter med jubel och bära sina kärvar. En vallfartssång; av Salomo. Om HERREN icke bygger huset, så arbeta de fåfängt, som bygga därpå. Om HERREN icke bevarar staden, så vakar väktaren fåfängt. Det är fåfängt att I bittida stån upp och sent gån till vila, och äten eder bröd med vedermöda; detsamma giver han åt sina vänner, medan de sova.
Ack, hvarför vakar icke han, Som vaka kan Och kallad är att vaka? Hans sånings stund till ända går; Om han ej sår, Hvad skördar han tillbaka? Det är dock en helt annan skatt För honom satt Att hoppas, se och kräfva, En skatt, som här en mammons slaf Ej känner af, Ej vet att eftersträfva.