United States or Cayman Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !
Stundom åter, när, på dagens mödor Och bekymmer mätt, han sökte lugnet Och i bönens djup hans ande svanlik Ville skölja jordens stoft från vingen, Sökte han ej mörka öknars kulor; Nej, där klarast salaminska sundet Log mot lummig strand, bland pinier, lagrar, Sågs han vandra, njuta skuggans svalhet, Andas vällukt, blicka hän mot hafvet, Medan solen sjönk och böljan lugnad Speglade en rosig aftonhimmel.
Gruber framförde genast sitt ärende och sitt förbud. Han svarade fogligt, att han icke skulle låta locka sig till mötet. De stodo en stund tysta bredvid varandra, gubben flåsade ännu efter vandringens mödor och även den unge andades tungt. Gubben steg in i kvarnen och ropade åt drängen att följa efter. Alldeles som vanligt fann han många ting att klandra och skrek sig hes för att överrösta dånet.
Och lärarinnan stängde dörren, på hvilken det oupphörligt ringt under dagen, och gick in i sitt rum, där hon snart slumrade in i sin stora länstol. Hon var trött efter dagens mödor. Men därute sken månen så klart öfver skolhuset och in genom fönsterna. Han lyssnade på julgranarnas berättelser. Ja, hvad hade de icke att berätta, både stora och små, de senare kanske mest.
Och solen sjönk, och kvällen kom, den milda sommarkvällen, Ett sken af mattad purpur göts kring bygderna och tjällen, Från dagens mödor glad och trött en skara landtmän kom, De fyllt sitt värf, de vände nu till sina hyddor om.
Jag ser i mig den rättfärdige mannen, som den Evige har sänt prövningar, och som jordlivets skärseld skall göra värdig en snart förestående befrielse. Detta högmod, som framkallats genom förtrolig ställning till makterna, växer alltjämt då jag upptäcker att mina lärda mödor gynnas av framgång.
Så Maglena stod ej längre ut hon heller, utan gaf till en skälfvande gråt, som hade bra stor likhet med småstintornas gallskrik. Anna-Lisa, ja underligt att tala om det, hon var ju ändå stora flickan, på elfte året. Om det nu kunde vara för att dagens mödor varit för tunga, eller det att hon alltjämt hade den tallriken med kall gråblänkande vattgröt för sig utan hopp att nå den. Hur som helst.
De hvila ej, de vaka gladt, Så dag som natt, Att här sig skatter göra: De sätta all förmåga ut, Att få till slut Ett jordiskt välstånd äga, Och för en lön, som flyktig är, Som rost förtär, De inga mödor väga. Ack, att de i sin sak sig te Långt visare Än bland Guds barn så mången, Som, fast hans nådetid är kort, Den slösar bort, I sömn och tröghet fången.
Det var emellertid icke det stycket, varom jag ville tala, ehuru även det har sin vikt och bör vara till punkt och pricka inhämtat av en verklig fältherre. Jag menade den del av krigskonsten, som handlar om att förljuva krigets mödor med ett gott bord. Min vän, vad tycker du om sugfisken? Är han icke ypperlig?
Av de kring vakteldarne flockade krigarne sovo de fleste ut efter dagens mödor; andra sutto i viskande samtal; andra fejade sina vapen eller sönderkrossade mellan stenar säd för att därav baka morgondagens bröd. Tystnaden, som rådde, avbröts endast av en psalm, som med dämpad röst uppstämdes av någon bland de vid eldarne vakande männen.
Frun undrade, om denne välfödde, själfbelåtne man, som glad och hvisslande gjorde sina sysslor, kunde ana, hvilka mödor hans hustru med så stort mod och så stor sjelfbehärskning gått igenom?