United States or São Tomé and Príncipe ? Vote for the TOP Country of the Week !
Men , utbrast Wolfgang; han hejdades dock att fortsätta meningen genom en blick från Cramer, vilken i stället yttrade: Var så god, läs vidare; det blir ju signaturens eget fel, om han vill dölja sig, ifall han har något att vinna. Jo, därpå övergår P. B. Z. till att överföra doft och stjärnor till direkt kaffe och sådana.
En konung är fångad i deras snara.» »Huru skön och huru ljuv är du icke, du kärlek, så följd av lust! Ja, din växt är såsom ett palmträds, och din barm liknar fruktklasar. Jag tänker: I det palmträdet vill jag stiga upp, jag vill gripa tag i dess kvistar. Må din barm då vara mig såsom vinträdets klasar och doften av din andedräkt såsom äpplens doft och din mun såsom ljuvaste vin!»
Mot söder beskuggades huset af en präktig rönn och ett par väldiga lindar, sällsynta gäster i nejden och planterade af gamle Erik nuvarande egarens far; de stodo nu i blom och spredo sin starka doft vida omkring. »Här ser obebodt ut och ändå ser jag spår efter människor», sade den unge mannen, »här ligger en duk och där borta hänger en hop kläder till torkning. Hallå där, är någon hemma?»
Lumpna, usla järn, du är mer stark, mer evig än min ande! Ha, ha, ha, ha! Hör, huru hvalfven skratta åt mig, åt mig. O, död! Tag detta lif! Hölj eftervärldens vanfräjd öfver mig, men rädda, rädda hertigen och folket! Ej svar, ej tröst! Blott som ur annan värld kanonen doft igenom hvalfven suckar. Mitt hufvud är så trött, min tanke svindlar. Frid, frid! Tionde scenen. Daniel Hjort. Johan Fleming.
Lugn och stillhet var den gömdas lott; Arma fågel, här bor fruktan blott. Hvarför bytte du mot parkens doft Dammet kring den nötta vägens gränser? Hvarför älska mer ett härjadt stoft Än den färgprakt, som i lunden glänser? Hvarför, för att skåda världens strid, Offra opp din obemärkta frid? Synes dig ej dagen ofta lång, Innan nattens lugn ditt tjäll besöker?
Det var så sent, att det redan var mörkt, och bullret från staden hade så gott som avstannat. På gatan, på andra sidan trädgårdsmuren, hörde hon en enstaka nattvandrares steg och skymtade som en smal, rörlig ljusstrimma skenet från hans lykta. Genom de öppna fönstren, som vette ut åt trädgården, strömmade in en stark doft av tidiga rosor.
När de kommo ett stycke ner på Trädgårdsgatan upphörde snön plötsligen att knarra, marken var svart och mjuk och de kände en doft av granris. De voro utanför sorgehuset; det lyste i hans fönster. Nu är modern därinne och gråter, anmärkte någon. Vem skulle det annars vara? Hm!
Det ångande teet Spridde sin doft, då hon skred med sin lindriga börda till bordet, Där i sin faders famn hon ännu såg främlingen sluten.
En unken doft av gammal piprök, instängd luft med den egendomliga lukt som länge obebodda rum få, fyllde den. Strax tänkte han på hur annorlunda det varit om detta rum varit varmt och vackert inrett och en liten hustru suttit här nu och väntat honom. Han skrattade. Av alla kvinnor han älskat skulle ingen ha velat sitta här och vänta på honom.
Han sprang då ofta upp burdus Och dref mig utom knuten; Ett vänligt ord, en doft kardus, Och fred var åter sluten. Jag kom igen, som förr jag kom, Och gjorde samma narri om. Att äfven gubben haft sin dag, Då han var ung i världen, Att han gått flere steg än jag Och pröfvat mer på färden, Var jag för höglärd att förstå, Det kom ej för min tanke då;
Dagens Ord
Andra Tittar