United States or Ghana ? Vote for the TOP Country of the Week !
Väl fick han ej i skolor lära vapnens konst, Den bästa lärdom gaf likväl hans ärfda mod. Att högt från klippan kasta sig i hafvets famn Och mot dess vågor kämpa, att med klubbans tyngd Ett vilddjur krossa, att med pilen bryta af I luftens rymd en vingsnabb fågels fria flykt, Det var hans vapenöfning, var hans tidsfördrif. O, att vårt lif, så fullt af saknad än det var, Fått så i lugn förflyta!
I sin andakt djupt försjunken, Hör han icke stridens larm, Som blott doft, likt vinden, susar Genom skog och ödemark, Hör ej hästens muntra gnäggning, Icke vapnens dofva klang. Men hans skyddsgud vakar trogen, Men Sankt Georg skådar allt: Ur sin sky han stiger neder Och hans vapenrustning tar, Kastar sig på riddarns fåle Och till striden styr sin fart.
För engelsk publik omsluter vitterhetens begrepp hvarje ämne, som representerar en sida af kulturen eller låt oss säga: hvarje i en litterär form klädd bearbetning af ett stycke kultur. Denna uppfattning är ganska främmande för den bildade allmänheten hos oss. Och Sigurd Frosterus' sex essayer öfver de moderna vapnens uppkomst och utveckling beteckna således ett särdeles dristigt företag.
Författaren har skrifvit de moderna vapnens utvecklingshistoria, men han har förstått att angripa jag märker att jag börjar begagna krigiska termer sitt ämne inifrån. Detta skapar en plastisk åskådlighet, som måhända hade saknats om han valt öfversiktens form.
Hel Dig här, Du Jacobs trygghet, hel Dig i Din äras glans; Se, Du hastar hän till striden, glad som jungfrun till en dans, Stark som vårens flod från Hermon ned uti Dameseks dal; Ho kan väl dess vågor tälja? ho kan Dina kämpars tal? Härligt slå de vid hvarannan, härlige i vapnens dån, Såsom palmer invid vatten, cederträd på Libanon. Ho är då som Du, Din like? ho han stånda Dig emot?
Den ryska härens öfvergeneral Var krigarn, ingen ringare person; Han kom, steg fram och höll helt kort ett tal Med hot i min och ton: "Herr höfding, Finlands kamp har nått sitt slut, Oss tillhör landet nu med vapnens rätt; Dock kämpa landets söner som förut I Sveriges här för det.
Finnen, visste han helt godt, Är för trygg för att ha brådt, Ville därför hjälpa arten, Icke modet, endast farten. Pipa skulle dock han ha, Eljest var det aldrig bra; Men med röken frisk i munnen Slogs han gladt, fast öfvervunnen. Ofta midt bland vapnens brak Tog han därför ny tobak, Lät sin närmsta busse bida Och slå eld, förrn han fick strida.
HYLLOS. Alltfrån första stund Bemärkte man, hur alla flydde, hvar han kom. Själf drotten, själf Leiokritos, våldskonungen, Som, fastän åldrad, kämpade med ungdomseld, Vek för din son som för en pestsjuk, sökte strid På annat håll och ropte åt de sina högt Att honom undfly. TEKMESSA. O, de bytta vapnens svek! Än då Leontes, gosse?
Dagens Ord
Andra Tittar