United States or Sweden ? Vote for the TOP Country of the Week !
Den sjunde april på kvällen gick polisen Anders på Karl Johansgatan och polisen Lönrot på Oscarsgatan. De möttes i Garvaregränd. Det är folk ute i kväll, sade Lönrot. Ja, det är liksom oroligt, sade Anders. En mörk hop vältrade fram ur Sofiagatan. Det var inte mycket buller, men konstaplarna ansågo sig böra hejda. Ska vi hindra dem? frågade Lönrot.
Det var icke roligt där heller. Elsa var tyst och blek. Linne och bomullsvaror lågo hoppackade i ett hörn av rummet, och Elsa satt med händerna i kors. Vad är det med dig? Ingenting. Fru Sörman tassade ikring i salen och småskrattade i alla hörn. Nu skulle det äntligen bli resa av På Blekängsbron stod Enok Ebenezar Ohlsson samtalande med kommissarien Lönrot.
Han var emellertid slugare än Lönrot och han älskade det hemlighetsfulla. Han klättrade upp på Brända stenen, som är belägen ett stycke öster om Björkenäsvägen. Han lade sig raklång och platt på magen, såg utan att ses. Sålunda tillbragte han flera timmar, stekt av solen och den heta hällen, stark i förhoppningen att få avslöja en ogärningsman.
Men sedan fabrikspiporna "visslat ut" de verkliga Blekängshjältarna, vände sig krigslyckan och striden kunde rasa het, förbittrad och oavgjord under timmar. Poliserna Anders och Lönrot bevistade dessa frispektakel, men inskredo först när någon slagen krigare stämde upp en tjutande klagosång. Ni ska inte föra väsen, pojkar. Då får ni skingra er.
Annars betalar Hagelin resan för oss alla Reser Hagelin? Visst, visst. Hade det bara varit artikeln men lyckligtvis kom Lönrot till mig i middags och sa', att det är bäst vi ger oss av. För Aposteln har varit hos stadsfiskaln. Skomakarn har ju börjat köpa Blekängen i småbitar. Det är väl det han vill stoppa i tid Men att han törs. Ja, artikeln gubben är ju ansvarig. Men att gå till stadsfiskaln
Liter-Pelle, som rannsakats angående Bromsiska mordet, rannsakats och frikänts, har hamnat på fattighuset. I spetsen för en skara gråklädda, kvastbärande gubbar sopar han Blekängens gator. Inom Tre Remmares dörr får han icke komma. Krogmadammen tål icke se honom. Och överkonstapel Lönrot tittar ofta in på krogen. Lyckligtvis har Liter-Pelle vänner, som förse honom med vad han behöver.
Mordbrännaren trotsade emellertid alla ett sjukligt själslivs lagar och återvände icke. Lönrot drack sin Tre-Remmare-pilsner förgäves. Men tack vare Apostelns upphöjda plats och rikare intressen blev hans vakthållning icke alldeles resultatlös. Han gjorde upptäckter.
Och vändande sig till sin kollega: Ska vi inskrida, Lönrot? Äsch, inte ska en missunna pojkar att slåss. För resten ha de blydaggar, de djäklarna. Hotade striden att urartas till "oljud och förargelseväckande beteende" steg Anders, som var en djärv man, fram ur sin portgång och ropade: Nu är det bäst, ni makar er, pojkar. Aposteln kommer över torget.
Det var visserligen ett ganska svagt alibi, men det uppvägde likväl de ännu svagare indicier, som förelågo. Och Liter-Pelle återfick sin ställning som ett fritt, gatusopande fattighjon. Kommissarien Lönrot utvecklade en rastlös verksamhet. Han sörplade kaffegök med alla Blekängens madammer och insamlade sålunda ett oerhört materiel, som dock visade sig vara tämligen värdelöst.
Polisen Lönrot gick sitt pass i Garvarebrunnsgränd, fabrikören frågade om han kunde följa honom till Tre Remmare. Det kunde han icke, men han ropade an en pojke, som stod i Sofiagatans hörn. Han ska följa fabrikörn till Tre Remmare. Och se till att fabrikörn inte snubblar. J. A. Broms lade sin högra hand på gossens axel och vandrade långsamt framåt.