United States or Ecuador ? Vote for the TOP Country of the Week !
Asch, jag har inte sagt att du ska dö, jag har bara sagt, att vi kan dö, och om det sker i dag eller i morgon eller om tio år, det är alldeles detsamma, då det ändå ska ske! Skriv bara! Ja, men det förstår jag inte, strävade gumman emot, som om döden ville komma och ta henne, det kan väl inte... Jo, men det är alldeles detsamma, när det ändå ska ske! Kanske det inte är så! Jag vet inte, jag!
Asch, hon, neej, si jag känner henne nog för resten, men hon har inte det rätta sinnelaget , för si, det som ska ta mig, det ska vara ett sinnelag. För pengar och utvärtes åthävor och granna klädtrasor, si det var inte värt med mig, för sådan är inte jag; och den, som känner mig rätt, ska inte kunna säga något annat.
Minst ett par tunnor äpplen kan jag räkna på... De ska ju vara till att köpa vinterfoder... Nå, så har jag, här slog det kluck för skräddarn, som om det fastnat i halsen, så har jag mina meloner. Asch; låt oss se dina meloner först! Se! Kan du inte se dem därute! Om tre dar ä de färdiga, och då har jag mina åtta kronor; det är brännvinet! Vänta då tills melonerna bli färdiga åtminstone.
Och när det var gjort, kände han sig lugn att skrida till anfall. Pojkarne voro på sjön, Rundqvist hade lagt sig, och flickorna hade slutat för dagen. Vad är det för prat, som går i socknen här och som jag får igen överallt? började han. Vad pratar man nu igen? frågade gumman. Å, det är det gamla, om att vi ska tänka på att gifta oss. Asch, det ha vi hört nu så länge.
»Äsch, jo, hvad du gör! Här ska' valsas med gubb-blodet! Här är ondt om folk så invaliderna får ta' mig fan rycka till undsättning.» Pelle var vid det mest strålande humör och jargongen strömmade honom öfver läpparne i en ren syndaflod. Men William var omedgörlig; han ville icke dansa. Han satte sig på verandan utanför, derifrån han genom glasdörrarne kunde följa paren med ögonen.
Gusten ville lägga lök på laxen och riva upp i saken, men Carlsson strök över alltsammans med en gest: Asch, det var visst värt att tala om. Det var då rakt inte något att tala om. Men dagen efter var han i full verksamhet med sina tre man och stora »landjan» att hämta bräder och tegel från Rågholmen.
Asch, hon, neej, si jag känner henne nog för resten, men hon har inte det rätta sinnelaget , för si, det som ska ta mig, det ska vara ett sinnelag. För pengar och utvärtes åthävor och granna klädtrasor, si det var inte värt med mig, för sådan är inte jag; och den, som känner mig rätt, ska inte kunna säga något annat.
Vill du nu läsa litet för mig, så ska jag se åt få somna. Dörren öppnades, och Carlsson slant in, mjuk, men förtröstansfull. Är du sjuk, Anna Eva? frågade han kort, så ska vi skicka efter doktorn. Det behövs inte, svarte gumman och vände sig åt väggen. Carlsson anade sammanhanget och ville bli vän igen. Är du ond på mig, Anna Eva? Asch, inte var det värt att bli ond för ingenting!
Asch, jag har inte sagt att du ska dö, jag har bara sagt, att vi kan dö, och om det sker i dag eller i morgon eller om tio år, det är alldeles detsamma, då det ändå ska ske! Skriv bara! Ja, men det förstår jag inte, strävade gumman emot, som om döden ville komma och ta henne, det kan väl inte... Jo, men det är alldeles detsamma, när det ändå ska ske! Kanske det inte är så! Jag vet inte, jag!
Äsch vad du är fånig! sa Ludwig och gav henne en förbittrad och sorgsen blick. Ljuga! Fy fan! Men hon hade redan gått in i sängkammaren och stängt dörren. Ludwig gjorde en grimas och lydde. Först då han passerat Jan-Petters rum och kommit ut i stora salen, stannade han ett ögonblick eftertänksam.