United States or New Caledonia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Kom, herr Gyllendeg", ropade nu befriaren och trädde så nära, att han nästan rörde vid sin farliga motståndares käpp, "kom, vi ha hela hans tjufband i ladan. Tviskinn och brända bullor! Det är bättre, att ni hjälper oss fängsla dem, än att ni står här och gör ingenting." Längre bibehöll herr Gyllendeg icke sin besinning.
Den börjar vackert bland al och gran, bildar små leksaksfall under Backarnas björkar, som alla vrida sina kronor mot sydost. Han är ännu tämligen ren och fin, då han träffar Brända stenen vid stadsgränsen. Men Blekängsgatan fördärvar hans karaktär, och redan vid Blekängsbron är han en slusk bland bäckar. Bron förbinder stad och land.
"Bevare mig, fattige man", sade han med förtjusning, "här har jag just dig, som jag söker. Vänta blott, vänta blott, spetsbof! Tviskinn och brända bullor, det skall nog bli din tur." Med dylika trösteord fasthöll han honom, till dess rektorn, som bevärdigade detta nya uppträde blott med en flyktig sidoblick, hann sluta tjoget.
Och när nu människorna blevo brända av stark hetta, hädade de Guds namn, hans som hade makten över dessa plågor; de gjorde icke bättring och gåvo honom icke ära. Och den femte göt ut sin skål över vilddjurets tron. Då blev dess rike förmörkat, och människorna beto sönder sina tungor i sin vånda.
Brända tomten vid mynningen till Skärgårdsgatan, och det var bortom mannaminne, när eldsvåda en gång förstört huset och bildat densamma . Vi kunna således endast ana oss till gatans utseende vid midten af 1600-talet.
"Tviskinn och brända bullor, skall jag bli bortvisad från min egen äng af sådana yrfän", skrek gubben och bröt med sitt spanska rör, lyftadt till hugg, in på kretsen, hvars ledamöter i ögonblicket skingrade sig såsom agnar för en storm.
Han ville riva kyrkan men fordrade samtidigt, "att Guds ord skulle rent och klart predikas". Han var en Luther i många stycken men en bov i andra. Det var han, som första gången tände en Valborgsmässoeld på brända stenen. Han kallade den frihetseld, och när den slocknat, ville han dränka sig i Blekängsbäcken, som dock var för grund.
Slutligt var hans mening fast och mogen, Och han talte, full af frid och saktmod: "Vattnet gör det visserligen icke, Utan anden, som är med i vattnet. Kvinna, trösta dig, ditt barn är frälsadt! Herrans ande har i brända öknen Döpt det med din suck och dina tårar."
Hvar är mitt spanska rör? Tviskinn och brända bullor, här skall bli en annan ordning!" Sålunda förberedd, tog han hatt och käpp och gick, pustande af trötthet och vrede, ut till sin äng. Äfven gardet hade där redan hunnit få kunskap om den timade olyckan och infunnit sig som åskådare.
Ty jag tänkte på hur illa jag gjort som ej följt min första anings bud och besparat oss båda att se de brända tomterna av vår första lycka. Men jag hade ej hjärta att säga det, och i det jag tog hennes arm, gingo vi båda ännu en gång tysta omkring ön.