United States or Guatemala ? Vote for the TOP Country of the Week !
Jo bevars, om alla vore hvarandra lika i hygglighet och redlighet, men det ser mer ut som om alla skulle vilja likna hvarandra i illfundighet och djäkerskap. Nej, förr i tiden hade vi gubbar, som en kunde visat för pengar nästan, så komiska som de voro. Jag kommer ihåg ett par, som lefde här i församlingen för en fyrtio
TRYGG. Man kan ej spika genom täcket heller. FRANK. Vill ni stå här och pruta, när det gäller? TRYGG. Åhå! v. DANN. Man kan ej? Fy du! Spika på! FRANK. Vid detta fönster skall staffliet stå. v. Den där är skapt att tämja små mamseller. Blott han ej ville tämja gubbar med. Se så, tag nu en min, som när ni glädes I djupa hjärtat och till hälften ler. v.
Och hade Emil Ingvarsson kommit att lämna sin fäderneby, behöft slita för att komma fram och tagit konsten att »göra gubbar» på rena allvaret, hade kanske hans namn nu haft lika god klang som Calle Larssons eller Karl Aspelins, Vicke Andréns eller Jenny Nyströms. Redan som barnunge visade Emil alldeles utpräglade anlag för konst så vidt det gällde att med teckning efterhärma naturen.
Jag följde med mor och fick sitta bredvid henne. Inte ibland de andra pojkarna, och det var det allra värsta. De kunde då åtminstone få göra gubbar åt hvarandra, hviska samman eller smånypas i benen. Men jag måste sitta som en »målad bock». Middagen drog som vanligt ut i flera timmar, och jag satt där och hade ledsamt och såg mig omkring bland begrafningsgästerna.
Och nu har jag suttit på en lår i sju timmar och bara gråtit Det har hon visst inte! inföll Ludwig. Hon har suttit inne på vindskammaren och tittat på Jan-Petters gubbar och haft riktigt trevligt. När jag kom, låg hon på golvet och snarkade som en korpral. Och jag skulle aldrig ha funnit på att söka henne där, om inte förman sagt, att hon kanske satt på skorsten och skrattade åt oss.
Men när poliser och professorer föröka sig och uppfylla jorden fast en ärlig skomakare intet kan försörja sig på grund av de amerikanska maskinerna så vill jag säga som professor Linngren sa på en kyrkostämma för 30 år sen nej, hej, gubbar, stopp litta och låt oss först se vad det kostar. !
»Jag är baron Silverbuckla, och jag byter inte ord med ofrälse», svarade den unge mannen likgiltigt och fortsatte sin väg. Askengren med besättning stannade förbluffade och såg efter honom. »Säg ett ord, Askengren», sade direktör Boman och rätade på sina breda axlar, »så skall vi doppa honom ett slag. Då kanske en del av adelskapet går av honom.» Men Askengren skrattade. »Strunt i pojken, gubbar.
Hvilka grymt allvarsamma »gubbar» han skulle få; rigtiga turistsnobbsgubbar, med blå glasögon, i fall han understode sig att spänna knektblickar i våra tornistrar nej torn-ur var det eller mönstra vår öfriga packning.
Han rullade med ögonen, som om han väntade anfall bakifrån. Och utan att han själv visste det, började han göra grimaser likt en apa, när den ser sig anfallen, i känslan av sin vanmakt, i ett instinktivt försök att göra sig så fruktansvärd och skräckinjagande som möjligt. Usch, såna fula gubbar han gör, sade en flicka. Han bär sig alltid dumt åt, svarade Märta Gyllencrantz.
»Dig kan man då bokstafligen aldrig undgå.» »Äh, börjar du nu med det igen.» »Hvad gör du här?» »Sköter min helsa och målar. Här är några styfva gubbar, som jag fått fatt i nere vid Bansvik bussiga gastar, må du tro, med beckiga näfvar och tobakssås ut om mungiporna du ska' se i morgon; jag har dem dernere mellan 12 och 2.
Dagens Ord
Andra Tittar