United States or Iraq ? Vote for the TOP Country of the Week !
Men diktens fjärilar flyga blott oroligt fram och åter över något, som är öde och förbränt. Ibland synes det mig, som skulle jag kunna följa deras flykt. Men så erinrar mig verkligheten åter om det som är, och det blir, som när ett ljus blåses ut inne i ett rum om natten. Kunde jag bara ständigt vara så, att min hustru ingenting märkte. Kunde jag vara jämn och glad eller åtminstone synas så.
Hvar morgon nickade Ina ett godmorgon åt sin gumma; middagstiden, då solen började kännas något varm, frågade hon henne litet oroligt, huru hon mådde, och om qvällen, när hon gick att lägga sig, sade hon: "godnatt du, ser du hur varmt och skönt jag har i min lilla säng, och du måste stå hela natten i kölden. Men se det har du för att du är drottning".
När han fann sig ensam i kupén stack han oroligt handen innanför rocken och kände på reservoarpennan. Sedan tog han lugnad upp New York Heralds kontinentalupplaga och fortsatte att studera den tills tåget närmade sig Kristiania. Då steg han upp, ordnade sitt bagage och gick ut i korridoren för att ta på sig överrocken.
Se där tecknet, varnade bergmästaren och alla bugade och korsade sig, påskens heliga tecken! Ve i livet, ve i skärselden, den man, som i afton rör klockan. Det kan endast ett menlöst barn, ty ett sådant hör himmelriket till och kan till färdestraff bara få sju par ris på långfredagsmorgonen. Men betänk er väl, ni småsvenner. Jag ser, hur oroligt Algot Brynjulvsson skakar på huvudet.
Hon förstod dessutom ännu det, att mannen oroligt betraktade henne och sörjde, att hon inte var som förut. Allt var dunkelt för hennes ögon, och likväl såg hon; det susade i hennes öron och likväl urskiljde hon deras röster. Hon önskade ingenting och längtade inte efter något. Om alla verldens skatter hade varit der framför henne, skulle hon sett på dem med likgiltighet.
I morgon har du glömt mig. Nej, jag glömmer dig aldrig. I stället för att svara böjde sig Singoalla ned, plockade en röd blomma, kastade henne i bäcken och sprang in i skogen. Erland stod ensam. Hans blick svävade efter den försvunna. Han stod så en stund, tyst, orörlig, drömmande. Äntligen väcktes han av Käcks tjut. Hunden såg på sin herre oroligt, ty han var ej van att se honom sådan.
Du ska sova på saken och så ska du ta henne så småningom men du är en sån tokig en, hon ska välan ha betänketid. David reste sig plötsligt upp och strök med handen över sitt hår, som var alldeles vått av svett. Han var så drucken att han ej kunde stå riktigt. Oroligt började han ragla av och an på golvet. Du har rätt du har rätt, stammade han, dom ska ha betänketid, det ska dom ha.
"Tror du det är synd? Vet du, jag har syndat mycket, jag har arbetat mycket om söndagarna. Nej, nej, icke kan jag hålla söndag, jag måste arbeta". Sedan hon oroligt sökt sina lappar, började hon rifva sönder allt, hvad hon kom åt, och satte sig att sprita de sålunda erhållna tygflikarna. Jag måste slutligen åter låta henne få sina undangömda lappar.
Mattis blod, jäsande och oroligt, sjöd så vildt inom honom, och hans lilla skötesynd, svagheten, kom åter och svepte honom i sina ogenomskinliga slöjor, tog honom i sitt hägn och förde honom ut på branterna... Hon, den fula flickan, måste hem till sitt före tolf, och Matti hörde ej mer på henne, då hon bad honom följa med bort. Tvärtom, han stannade qvar.
Hon slätade med handen sakta sitt våta hår, som hade det varit ett oroligt barn, hvilket man med smekningar kan lugna. Hon strök sina kinder gång på gång, som hade hon sjelf varit den mor, hvilken hon för länge sedan förlorat och som hon nu tycktes i så stort behof af. Så suckade hon ånyo, tungt och djupt och såg sig omkring med lugnare, nyfikna blickar. Hvar var hon egentligen?