United States or Australia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Mattis blod, jäsande och oroligt, sjöd så vildt inom honom, och hans lilla skötesynd, svagheten, kom åter och svepte honom i sina ogenomskinliga slöjor, tog honom i sitt hägn och förde honom ut på branterna... Hon, den fula flickan, måste hem till sitt före tolf, och Matti hörde ej mer på henne, då hon bad honom följa med bort. Tvärtom, han stannade qvar.
Detta själstillstånd kunde väl vara frukten av ett från barndomen kringflackande liv, ständig hemlöshet, alkohol, opium och tidiga erotiska förvillelser, men det var nog också arv. Ty om ej svagheten funnits hos honom från början, hade han då ens behövt falla i alkohol och opium? Och om han ej från början varit den ångestjagade man han var hade han då så tidigt behövt fly hemifrån?
Och han tycker sig höra, hur hon suckar, djupt och betryckt. Den gången skulle han ännu kunnat bli en duglig menniska, om han ej varit svag! Det är lättast att vara svag, att strida kort och genast falla. Det är en giltig ursäkt, svagheten, liksom vid brottet och ransakningen domarn ursäktar, om den anklagade varit så »svag», att han först berusat sig, innan han begått mordet.
Hon egde i en mycket utpreglad grad den kviriliga svagheten att vilja synas och taga sig ut . Att bilda kotteri med ett par löjtnanter eller vice-häradshöfdingar skulle hon i och för sig icke haft något emot, men det skulle ha varit första klassens löjtnanter och första klassens vice-häradshöfdingar.
Den kan vara av dåligt gods eller av bästa, men lågans klarhet beror mest av den ingjutna oljan. Eller stamma vi inte alla från tjuvkvinnor och dråpare! Men så kan viljan glödgas och smidas, att övermodet blir till styrka och svagheten till godhet. Själv var jag ett utsatt barn, som en from präst hittade på en rishög i skogen, och jag vet ingenting om mina föräldrar.
Det finnes stunder dock, då ögat, glömskt Af skymningen, af fasorna och striden, Med barnslig vällust ser på stjärnan blott; Och dessa stunder vördar, svagheten Som sina ljusa stunder, älskar dem Som glädjens lätta ögonblick af lifvet; Men kraften, men det starka hjärtat åter Förbannar dem som foster af en afgrund, Förrädiskt lockande ett fridlöst hopp, Blott för att visa, hur dess vingar domna, Försåtligt talande om ljus och frid För tanken, som i villans öknar famlar.
Gro skall i mitt hägnade land, Hvad ljuft, hvad mildt i människobröst blef sådt, Svagheten blomma trygg, och kraften, Sparande svärdet, glädas att skona blott. Trott har på min vilja jag förr, På samma vilja tror jag ännu; i strid Styrde den dödens gång, i friden Styra den skall okufvelig lifvets gång.
Och jord och stjärnor skola sjunga: nu tappa rötterna sitt fäste i bondejorden, nu blommar folkungaträdet i en enda salig eldsflamma. Har du harpan med dig, lekare, så stäm upp om kärleken! Och om kvinnorna! Vi begabba dem som svagheten begabbar övermakten, som människorna bespotta sina egna gudar. De äro lågan, och vi med allt vårt byggande och lagskipande äro bara vaxet!
Han har den lilla svagheten att alltid vilja vara up to date, och mera än så: att vara det nyaste och märkvärdigaste öfver hufvud, som förekommer. Nya former och rytmer äro nödvändiga, förklarar han i ett af sina företal, det behöfves rim, som ringa med en ny klang; ord, som aldrig förut ha ljudit, skola uttrycka de nya sensationer, som poeten bör kunna förnimma och förstå att meddela.
Måhända är hos den store domarn äfven svagheten en ursäkt? Ett godt samvete. Patronen hade helgdagskläderna på och stod nedanför huset och kikade efter vädret. Morgonen var dimmig och luften kall. Skulle töcknet höja eller sänka sig, det var frågan! Träden stodo som klädda i silfverstickad tyll.
Dagens Ord
Andra Tittar