United States or Bosnia and Herzegovina ? Vote for the TOP Country of the Week !
Algot Brynjulvsson klappade gossen igen på huvudet med en lärares stolthet. Det är gott menat, kära barn. Bliv alltid lika trofast mot den broder, som du har fått så kär och som med tiden skall sitta som husbonde över oss alla. Jag skulle gärna offra mitt eget liv, om det kunde hjälpa honom, viskade Magnus kvävt och såg frågande från den ena till den andra.
Ja Jag är trött, Algot Brynjulvsson, och jag vill sova. Algot Brynjulvsson ställde lyktan på bordet och stack boken under armen. Eftersom du vill bli ensam, bjuder jag en god natt. När vi komma tillbaka, jag och de andra, skola vi gå tyst. En segrare har rätt att drömma ostörda drömmar. Inte ens han tror längre på mig! tänkte Magnus, då den sluge lagmannen hade gått.
Låt honom få facklan, befallde Algot Brynjulvsson, och hans långa västgötamun kröktes belåtet. Säll kallar jag den unga konung, som har en sådan broder. Ja, för min broders skull! mumlade Magnus oavbrutet under hela vägen fram till stapeln.
Men hur har då Valdemar sluppit ut i skogen? Har han då inga lekbröder, som vakta på honom? frågade herr Svantepolk och satte den bara foten i snön. Lekbröder? Algot Brynjulvsson vände sig om och pekade på några andra barn, som stodo bakom honom. Här ser du den lille Tyrgils Knutsson, som aldrig kan ljuga och aldrig slår ett djur.
Det såg ut, som försökte Algot Brynjulvsson att gömma sitt ansikte för lampskenet. De två vecken på sidorna om munnen alltid rörliga och darrande med ett uttryck både av nästan försmädlig listighet och oändlig seghet blevo djupa som urgrävda i trä. Det sitter något dovt kval i ditt bröst, Magnus, någon ohygglig hemlighet, sade han sakta. Var uppriktig mot din gamla lärmästare från fordom.
Men längst ned vid dörren stod i kedjor en vithårig gubbe, förkrossad, oigenkännelig, med vassa drag och sammanbiten mun. Rocken var fläckig av mögel. Fuktig fängelsejord satt kvar under sandalerna. Det var den åldrige Algot Brynjulvsson, och kedjorna skallrade, medan han räckte fram ett brev. Det är från min son Brynjulv, skarabispen, sade han med låg röst.
Bergmästaren ryckte till, när han hörde »min broder». Småningom, fast i början villrådigt, gled luvan ned framför förskinnet, som var bundet utanpå pälsen. Bakom gossen stod en man med den långa, fasta västgötamunnen viljefast sammanknipen. Han var icke obekant för någon, den sluge lagman Algot Brynjulvsson, som var lärmästaren Björn Nävs medhjälpare och undervisade jarlasönerna i lag och rätt.
Jag vill er ju alla så väl, viskade Valdemar förskrämt och knappast hörbart. Men så blänkte det till i hans ögon. Ja, jag skall alltid trampa på kedjorna, sade han. Då kom skaran åter i rörelse och drog honom under högt jubel med sig utåt fältet. Algot Brynjulvsson sprang fram ur sitt gömsle och ropade, att ingen ostraffat finge röra ens vid kläderna på en kronad konung.
Algot Brynjulvsson stod och väntade på honom med en liten tranlykta och en bok. Jag skall väl läsa dig till sömns som vanligt? frågade han en smula dröjande. Det går bara en väg till mänsklig frihet, Magnus. Det är att genom läsande och tänkande göra viljan fri. Magnus satte sig på bänklådans kant, och händerna hängde trött mellan hans knän.
Vi skulle bryta några spjut och sedan blotta våra huvud och erkänna varann jämnstarka. Algot Brynjulvsson plockade med något på bordet. Och det förslaget var ditt? Nåväl, det var så. Jag skickade till och med Valdemar hans silverbelagda rustning som gåva. Lysande rustning att se på. Snäv och ovig att bära. För trång över armbågarna. Jag provade den för ro skull i går. Nå, det gjorde du!