United States or Togo ? Vote for the TOP Country of the Week !
Eller har din bekantskap med den ädle Ulv Ulvsson gjort dig så högfärdig, att du inte längre vill kännas vid så tarvliga strykare? Säg bara ut, så att jag får besked. Fruktan var något, som aldrig fått rum i Folke Filbyters sinne. Så snart han såg, vilka han hade framför sig, befallde han genast trälarna att åter gå till sina sysslor.
Och fastän innehållet ej bragte honom några underrättelser av vikt, gladde det honom därigenom, att det visade, att flickans intresse för honom var oförminskat och levande. Han grep sig själv i att kyssa den parfymerade lilla lappen och då han märkte detta, ryckte han till, halvt generad. Vad nu? tänkte han, är jag på väg att bli förälskad! Det måste bestämt kännas på det här sättet.
"Och så hastigt. Var han sjuk ens en vecka?" "Fem dagar." "Bara fem dagar? Det måtte kännas tungt." I början voro alla tysta och allvarsamma, isynnerhet i salongen, der Alma satt. I ansigtsuttryck, blickar och röst sökte de inlägga deltagande och tvingade sig att iakttaga ett yttre skick, som föga svarade emot deras inre känslor.
Han var nu nästan framme vid landsvägen. Ängslig, utom sig, blef han, då han ej fann geten. Hvad skulle han ta sig till om han inte fick mjölk åt småstintorna. Och så tungt och sorgsamt det skulle kännas att tänka på det vargen slitit sönder fina, granna Gullspira. "Mä-ä-ä" tyckte Ante sig höra. "Mä-ä-ä-ä-ä!"
Han undrade, hur det skulle kännas, att en gång möta en sådan mänska, som bar världen inom sig, en av dem, som tänkte de tankar, han och alla andra om någon tid skulle tänka. Han tyckte, att han rent fysiskt skulle kunna känna deras närhet på en gata, att även om han ej kände igen dem från porträtt, han skulle förnimma deras närvaro som en klarhet, ett mera strålande ljus, en snabbare puls.
Han samtyckte blygsamt till hennes önskan. Ack, kom då snart och ofta, min älskade broder, fortfor Eusebia. Jag har så mycket att säga dig och så många sorger att yppa, som nu kännas dubbelt tyngre, emedan jag måste sluta dem inom mig själv. Betrakta mig som din syster som om vi hade ej endast samme himmelske, utan även samme jordiske fader.
Hon satte sig ett stycke bort i rummet. Han blef stående vid skrifbordet och betraktade henne ogillande. Hvarför kysser du mig, när du icke vill kännas vid följderna? kom det, knotande, och hans blick var kall. Är det nu jag som Nej, nej; låt oss nu icke tala om det. Han gick och satte sig på andra sidan bordet utan att se på henne. Han teg, och hon teg. Det varade länge.
Han kunde nog förstå, hur retsamt det måste kännas att vara så där »numrerad». Och så gick han. Ni behöfver stå under kommando! sade han. Åh, ja, ja, ja! Han kom på förmiddagen. Jag våndades. Kunde jag bara få veta, om han vill vara af med mig eller icke. Jag kunde hvarken tala eller tänka. Vi sutto helt nära hvarandra, främmande af allt det, som kommit emellan oss. Jag har något att bedja er om.
Jägmästaren, som först hållit den lilla som en liten timmerkloss rätt opp framför sig, fastgjord innanför resskärpet, blef så underlig till mods när han kände den lilla magra kroppen skälfva under småningom aftagande snyftningar. Hvad det skulle kännas godt ändå att kunna trösta och hjälpa en sådan liten en. Han drog opp henne, in i pälsen, i bättre läge.
Ja, jag säger eder: Honom skolen I frukta. Säljas icke fem sparvar för två skärvar? Och icke en av dem är förgäten hos Gud. Men på eder äro till och med huvudhåren allasammans räknade. Frukten icke; I ären mer värda än många sparvar. Och jag säger eder: Var och en som bekänner mig inför människorna, honom skall ock Människosonen kännas vid inför Guds änglar.