United States or British Indian Ocean Territory ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hon ryste till och gick vidare, stannade mekaniskt framför en liten bokhylla i ena hörnet af salen och drog ut ett par böcker. Men där fanns ingenting, som intresserade henne, det var gammalt kram, som prosten icke ens ansåg värdt plats på en hylla i sitt bibliotek där nere på nedre botten, där det likväl fanns så mycket annat värdelöst kram.
Bröd och skådespel! Bröd har jag inte, men skådespel ger jag, som ni få betala själva! Ni vill ha humbug! Här har ni den!» Gunstlingen har sedan en tid oroats av aningar om att det icke är fullt moraliskt att understödja den nya stormakten humbug, ty för det första är det icke så avgjort att alla vilja hylla den, och för det andra finns det svaga huvuden som icke förstå ironi.
För bönens suck går himlen opp, För sorgen själf har jorden hopp; För mig det blef min kärleks lott Att tvifla och att tråna blott. Kom, gode främling, sätt dig ned Och hylla vid mitt tjäll, Stör ej den tysta nejdens fred I denna lugna kväll! För sorgen ljuf dess stillhet är, Ett brustet hjärta vakar här.
Hon började leta på en hylla, belamrad med krukor och flaskor, hela och sönderslagna, men måtte icke funnit vad hon sökte, ty hon slog ihop händerna och utbrast: Barmhärtige gudar! Vad skall jag göra? Icke en oljedroppe kvar. Myro, hon söker icke dig, utan mig. Du kan sova lugnt ... O, Gud, Gud, var finner jag frid och förlåtelse? Bland människor icke. Mitt folk har förskjutit mig.
Kan jag läsa rätt i dina ögon, så är du ju alldeles förtjust i barnet! Hm! Nå, har du inte frågat henne? Inte kysst henne en gång och hon är väl nästan den enda af mina skolkamrater, jag kan säga det om. Ja, du har då alla dar varit en riktig slickemun! Därför är jag också led vid konfekt, om den ligger på en hylla, där jag kan ta den, när jag vill. Inte har jag något mot Selma tala du vid henne!
De täckas lekar vill jag en stund betrakta, Hur, fjärillikt, de hylla hvar nyfödd skönhet, Tills själf med fjärilns mod jag mig lifligt sänker Ned för att leka bland dem. För hvarje tår, jag göt på din vinter, flicka, Skall då din vår mig skänka en vacker blomma; För hvarje suck, din bleknade läpp mig kostat, Ger mig den friska en kyss.
Men säg ett ord blott, mana, och vi följa dig, Befall oss, för oss, hvart dig lyster, blif vår kung! Du är oss kär, vi hylla dig, vi känna nu, Hvad du i hjärtat gömmer. Dina handlingar Oss varit lika många prof af ädelmod.
Och de gåfvo sig på färden båda, Ena tågande, den andra buren, Tills vid början af en bättre skogsväg De i vänlig brodersämja skildes. Till sin lada gick tillbaka Adolf; Förarn gick, fast svag, att hämta föda. Men med ständigt växlad gång och hylla Hann han innan middan till ett hemman, Gick där in och tog sig plats på bänken.
Icke modern, icke Lovisa, ännu mindre bröderna och minst fadern vågade han hylla sig till. Fiender öfverallt. Gud kände han icke än, annat än genom »Gud som hafver». Han var ateist som barnet är, men i mörkret anade han såsom vilden och djuret onda andar. Hvem drack ur vinet? frågade han sig. Hvem var den skyldige, som han led för?
Fyra går båten. Märta hade kommit ut i jungfrukammaren. På väggen fanns en liten hylla av kartonnage, på vilken stod broderat med kornblått silke: Livets Ord. Hyllan var full av små röda, blåa, gula och gröna papperslappar. Märta tog en röd lapp. Hon rullade upp den och läste: Herren ser dina vägar. I gårdsvåningarna var det tyst. Den lilla flickan hade slutat att sjunga.