United States or Indonesia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hvad önskar jag, hvad vill jag, Hvad tänker jag uppå? Skönt i loppet strålar bäcken, Än af silfver, än af guld, Och i sommarhettan häcken Står med matta rosor full. Bäckens svala bölja lockat Alla nejdens flickor dit, Och där häckens löf sig skockat, Ler en gosse, gömd med flit. Intet öga märker faran, Ingen tunga binds af den, Och åt löjet skattar skaran Tusen yra offer än.
Jungfrun, som var fullflätad och älskade löjet, hängde sig envist vid ämnet, vilket lika mycket intresserade henne som åhöraren vid revbensspjället. Nå, men då är det russinpotatis väl, efter den kostar åtta skilling? upptog hon frågan.
Mitt under löjet kan hjärtat sörja, och slutet på glädjen bliver bedrövelse. Av sina gärningars frukt varder den avfällige mättad, och den gode bliver upphöjd över honom. Den fåkunnige tror vart ord, men den kloke aktar på sina steg. Den vise tager sig till vara och flyr det onda, men dåren är övermodig och sorglös.
I Projekt till en poetisk förening måttas ett hugg mot den götiska skolans nordiska kraftpoesi, medan i Försök till en naturalhistorisk beskrifning öfver den poetiska örnen den gängse poesins osanna förhållande till naturen prisgifves åt löjet.
Ty där mycken vishet är, där är mycken grämelse; och den som förökar sin insikt, han förökar sin plåga. Jag sade i mitt hjärta: »Välan, jag vill pröva huru glädje kommer dig, gör dig nu goda dagar.» Men se, också detta var fåfänglighet. Jag måste säga om löjet: »Det är dårskap», och om glädjen: »Vad gagnar den till?»
Bland de inbjudna märktes andra tenoren, sadelmakaren, och första basen, finbagaren, vilken icke var någon annan än mannen med senapshunden från näringsstället Solen, och vilken senare aldrig tröttnade att berätta historien om russinpotatisen och senapshunden, varvid herr Lundstedt ödmjukt böjde sitt huvud under löjet och bedyrade, att han aldrig plägade ljuga, och därför trodde att alla mänskor talade sant, för så hade han lärt av sina föräldrar.
Jungfrun, som var fullflätad och älskade löjet, hängde sig envist vid ämnet, vilket lika mycket intresserade henne som åhöraren vid revbensspjället. Nå, men då är det russinpotatis väl, efter den kostar åtta skilling? upptog hon frågan.
Men när han gått på med detta i tio års tid, började hans lyra bli ostämd, utsatt som den var för temperatur- och vindväxlingar av alla slag, och han undgick icke det öde som drabbar alla stora förmågor, nämligen att bli utsatt för löjet.
Hennes växt var snarare under än över medellängd, hår och ögon mörkbruna, dragen icke nog regelbundna för att kallas sköna; men glansen i hennes blick var intensiv som en solstråle och det skalkaktiga löjet på ett par fylliga läppar så godmodigt, som om hon ännu aldrig vetat vad sorg eller bitterhet voro i världen.
Och han nämner med glädje ett ord och par Om madammen och skrattar smått; Men han mulnar också, då du ler till svar, Om ej löjet är gladt och godt. Ty en pärla var hon på krigets stråt, Och en äkta pärla också, Och något tålte hon skrattas åt, Men mera hedras ändå. Och var hon vacker, och var hon ung? Hon räknade tjugu år, Sen tredje Gustaf var Sveriges kung Och hon i sin lefnads vår.
Dagens Ord
Andra Tittar