United States or Argentina ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hon sammanvek sitt broderi och begaf sig nedför en trappa, hvilken både genom sin lodrätta ställning och trappstegens stora afstånd från hvarandra, lifligt erinrade om »uren» på toppen af Rutenfjell, och återkom efter ett ögonblick med segersäll min. »Qvinnorna här tvätta åt oss och torka våra kläder i köket, så att allt är färdigt till i morgon.
Då nu qvinnorna förnummit om Jephthas dotters ändalyckt, sörjde de svårliga, slogo sig för bröstet, sjöngo klagosången, som till dem kommen var, och jemrade sig hela den natten: Ack, vår Syster! Ack, att det med Dig så gånget är! Och vardt af morgon och afton den tredje dagen. X. Capitlet.
Då han dansade, talade han alltid på vers, improviserade, än till kamraterna, än till qvinnorna och än till herrskapet uppe på balkongen. Alla fruktade honom. Man var rädd att ådraga sig hans vrede. Ingen vågade lemna berget, medan han dansade, annars blefve han kanske retad. Det var en obegriplig blandning af allt möjligt, detta stor-Jaskas sångspel, när han var så der på treqvart.
VIII se vi till och med att en af qvinnorna var gift med en "Belials man," med hvilket uttryck på det stället visserligen närmast en i allmänhet sedeslös menniska, betecknas, men hvilket dock ej hindrar att derigenom tillika antydes, att han var en Baals dyrkare.
Hvart har han tagit vägen? Petu pekade med fingret mot vedlidret, och qvinnorna gingo båda dit. De sågo omkring sig der inne, men upptäckte ingenting. Ville! ropade modren. Intet svar hördes. Men nu, då ögonen hunnit vänja sig vid skymningen, fingo de sigte på gossen i en vrå. Grälande klef modren öfver vedklabbarne fram till honom. Jaså, du svarar inte, din kanalje, fast man ropar!
Vi skola vakta dig noga". Året gick, isen smalt, gräset växte, vissnade och drifvan lade sig åter. Ännu tjenade Reka. Ännu hade han ej lyckats få vidröra flickan. Om blott en fingerspets syntes undan kläderna, stodo qvinnorna vakt. Ville då Reka nalkas, funnos sex händer färdiga att slå honom, trettio fingrar att klösa honom. För Rekas spjut faller björnen, zoblarnes skinn hemtar han knipptals.
Ack! visste Du, att hvart Du må skåda, En ständig kamp och förstöring råda, Att jorden endast en graf Dig ter, Som drager allt i sitt sköte ner; Ditt gyllne hår Du af sorg förödde Och skuggans stoft på Din hjessa strödde Och sjufallt mörker uppå Dig drog, Och jord och himmel en ände tog! Och den dagen förströdde sig qvinnorna i lunderne samt byggde sig löfhyddor, ty serlaregnet gick öfver landet.
Och på Tongatabu blef stor sorg, och qvinnorna foro omkring den stora kanoten och klagade högt och ristade med snäckor sönder ansigte och bröst; ty Wainahée deras höfdings sköna maka var fången på fremlingens flytande ö.
Innehåll: Thamar, Asareels dotter, tröstar qvinnorna med löftet att, till vedergällning, Hjelten, som utlofvas, af dem födas skulle. Hans rike och härlighet beprisas.
Hon skulle för resten alls icke tänka. Qvinnorna tänka ju icke. De få underkasta sig mannens beslut. De skola förlåta hans felsteg, eller rättare de se dem icke, Hon var född att tjena, han att befalla. Han hade haft affärer i hufvudstaden och kom nu hem. Att penningarne voro borta, deras pengar, det var hans ensak. Märkvärdigt, stugan var tom. Nyckeln låg ej på sitt vanliga ställe under stenen.