United States or Sudan ? Vote for the TOP Country of the Week !
Då en afton det var, och jag gick allena på stranden, Lockad af blommornas lukt och björkarnas, längre än vanligt Fann jag mig, innan jag visste däraf, helt nära hans koja. Men då jag såg hans båt vid landningsstället och näten Hängda på pinnarne än och slöt, att han vistades hemma, Ville ett vänligt ord jag säga den gamle till hälsning, Innan jag vandrade bort. Så trädde jag in i hans stuga.
Hon satte sig på en trebent stolpall bredvid sängen och sjöng, släpande med halfslutna ögon: "På blomsterklädd kulle satt Hjalmar och kvad om sommarens fägring en gång, och rosornas kalkar och blommornas blad sig bugade djupt vid hans sång." "Tyst då, Viva", hväste Ingegärd, "du väcker upp småstackarna här inne i mjölkboden."
Men skrattande i glädtigt öfvermod ropade åter den unga: "Ja, susa du, susa du" och sjungande med klar röst fortsatte hon: "Tro ej att gossen den fria skall fånga! Foglarnes sång och blommornas ånga, Dem blott, men ynglingen ej, vill jag älska..."
Och hela luften var mättad av blommornas egna, balsamiska doft. Nu i den tysta natten låg berget mörkt, men doften svävade än i stillheten och mot himlens mörka dok trädde tusentals stjärnor glänsande fram. Det var då, jag varsnade stjärnevärldens doft; ty vad voro de annat än dagens lysande blomsterkalkar, fast längre bort. Kuntze tystnade; hushållerskan inträdde med kaffet.
Till Suomis gamla folk går Ylpytar; låt din milda, vackra bön ljuda öfver den döende". Blommornas nytta. Det var en gård; och vid den gården var en helt liten kulle eller backhympel; och på den vexte just ej mycket gräs utom högst uppe på toppen; der stod en liten fläck rikt bevext med gräs och örter.
Och så gick det löst igen, ut i det gröna blomsterhavet, som nu går i vattrade böljor av den växande morgonbrisen och än visar brokiga lysande färger, när blommornas styvare stjälkar och huven sticka upp genom det mjuka tåtelgräsets vågor, som böja sig undan för kåren, än breder sig jämn grön som en sjö i stiltje.
En solid kroppslighet är vårt egentliga jag, har hon känt, och det är med fulla sinnen hon njuter blommornas färger och dofter, solens värme och alpsnöns friska kyla, och till sist den ojämförliga diner, som le chef vederkvicker henne med när dagens ärorika vedermödor nått sin afslutning i hotellets matsal.
Och så gick det löst igen, ut i det gröna blomsterhavet, som nu går i vattrade böljor av den växande morgonbrisen och än visar brokiga lysande färger, när blommornas styvare stjälkar och huven sticka upp genom det mjuka tåtelgräsets vågor, som böja sig undan för kåren, än breder sig jämn grön som en sjö i stiltje.