United States or Bhutan ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han vände om hemåt, och för att visa sig glad och lustig började han hvissla en dansmelodi, som ljöd gält i den tysta skogen. Han var upprörd och uppretad. Hade de sagt sant? Var hon verkligen i qväll i annat sällskap, hon som nyss lofvat honom tro och huld? Det kunde ej vara så. I alla fall beslöt han att låta henne hållas. »Hon tar nog mig ändå», tänkte han och hvisslade det bästa han orkade.
Weli skulle få uppfostran, bli något ... hvem vet, kanske till och med handelsman. Lyckliga dag! Hon vände hemåt. Det var nu alldeles mörkt. Stor-Jaska, som huggit ved i skogen nära invid, var nu hemma. Han satt med yxan i famnen på sängkanten. De stora runda ögonen rullade meningslöst och vildt omkring i rummet. När han såg Kajsa, förmildrades blicken och han lät hufvudet sjunka ned på bröstet.
Och ännu en stund hörde han, der han stod under tallarne på korsvägen, spelmannens sprittande knäpptoner på violinen och qvinnornas gälla skratt. Efter en stund blef det tystare, så åter stoj och buller. Dansen var säkert slut nu, och man skulle begifva sig hemåt. Han lyssnade! Han förstod att man tog afsked, så utbytte gåfvor och så skildes. Steg nalkades, rösterna kommo närmare.
Vem som kom att sveda ögonbrynen, var inte avgjort, men att det skulle hända någon, det var antagligt. Hon gick så och knallade sakta hemåt och kom upp på ekbacken. Det sorlade nere vid bryggan och hon såg mellan eklövet, hur mänskor rörde sig kring sjöboden, talade i munnen på varann, förhandlade, utredde, tvistade. Det hade tilldragit sig något, medan hon var borta, men vad?
Det kårade på sundet och en sval vind, som ökade alltmer, rörde opp vattnet, som började plaska mot bropålarne, sopade undan sotet och klarade upp den blanka aftonhimlen. Alarnes sus, vågornas pjattrande, båtarnes huggande ryckte opp honom, och med bössan över axeln vandrade han hemåt.
Vinden, som en längre tid varit mindre gynnsam för hemåt sträfvande fartyg, hade natten förut vändt sig, och i anledning däraf såg man hela förmiddagen skaror af män och kvinnor, som voro i rörelse för att antingen af andra inhämta underrättelser om väntade skepp eller själfva söka upptäcka några segel på det vida hafvet.
Der fans icke en skugga af beck mer; ej ens på fingrarne. Utan ett ljud klädde han på sig efter processen, kröp i sina nytvättade underkläder och gick vid hennes sida hemåt, så föga lik sig sjelf, att han icke rätt visste hvad det var åt honom han var visst icke »riktigt frisk». Men om några dagar hade han skaffat sig något af sin förra fernissa.
Han vred huvudet åt vänster: pojkarna förföljde i halvcirkel den fulla busen. Ingen lade märke till honom. Plötsligen satte han i väg hemåt. Han sprang som den, som springer för sitt liv. Han hade ej tid att se efter, om någon förföljde honom. Han stannade ej, förrän han stod flämtande utanför tamburdörren där hemma och sträckte sig upp för att nå ringklockan.
Den nye lektorn hade fått sitt namn för den återstående delen av sitt liv. Stellan drog sig så småningom hemåt. Då han svängde in på sin gata såg han Axel Ahlberg ett stycke framför sig. Han ropade på honom: Bor du på den här gatan? Ja! Jag har flyttat. Jag bor i Björkmans gård. Ja, men där bor ju jag också!
Honom grep till slut kring lifvet Tomas, Krossade hans bröst och rygg tillika, Att han dubbelviken föll på stället, Skar från kroppen sen den fallnes hufvud, Tog sin broders, sörjande, från dörren Och begaf sig, sårad, matt och blodig, Men med lättadt hjärta slutligt hemåt. Midnatt låg ren öfver jorden utbredd, När förblödd han hann sin faders boning.