United States or Ethiopia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Ja, så sätter sig lätt bröstrodnande vakan i rönnen, Säker och trygg, och märker ej där, hur den listige gossen Räcker sin tagelbepinnade käpp bland löfven försiktigt, Innan hon känner sin hals omsluten af snaran och fåfängt Flaxar med vingarnes par och söker befria sig åter. Likaså fångades nu den raske Mattias från Kuru."
Men jag känner en sorg så djup och mörk, så ogenomträngligt svart, som om det aldrig mer kunde bli dag. Jag är ensam. Ensam som på en stor, ödslig hed, omsluten af mörkret. Om jag ropade, skulle ropet dö bort utan att ha nått en mänsklig varelse, ty mellan mig och de andra ligger detta stora, öde rum, detta tysta, ogenomträngliga mörker.
När det var länsat, stack han ut åran igen, och det kändes genast lugnare, alldeles som om han verkligen suttit och styrt. Men nu hade stjärnorna slocknat av och det kom regnstänk blandat med snö, så att Vestman snart inte såg yxan mer, utan fann sig omsluten av ett grått töcken på alla håll.
Och jag skall kasta på dig vad styggeligt är, jag skall låta dig bliva föraktad, ja, göra dig till ett skådespel. Var och en som ser dig skall sky dig och skall säga: »Nineve är ödelagt, men vem kan ömka det?» Ja, var finner man någon som vill trösta dig? Är du då bättre än No-Amon, hon som tronade vid Nilens strömmar, omsluten av vatten ett havets fäste, som hade ett hav till mur?
Murarna hava öron, vassen skvallra, likasom på Midas' tid, själva månen låter nedbesvärja sig för att yppa vad han läser genom dina ögon. Tala icke, hoppas icke, tänk icke, så framt du ännu älskar det rosiga ljuset! Delfi. Orakelspörjarne. Apollons ryktbara orakeltempel var beläget i en dal, på tre sidor omsluten av berget Parnassos.
Men han fick inte fram ett ord förrän han stod omsluten af två mycket senfulla kvinnoarmar och med »Fiffens» hand välsignande på sin kala hufvudskalleplats. För första gången i sitt lif svimmade han lyckligtvis så, att han föll med hufvudet i Evangelinas knä och kroppen i kakelugnsbänken. Ser du, hur han håller af dig, barnet mitt! sa »Fiffen». Han dånade af.
När det var länsat, stack han ut åran igen, och det kändes genast lugnare, alldeles som om han verkligen suttit och styrt. Men nu hade stjärnorna slocknat av och det kom regnstänk blandat med snö, så att Vestman snart inte såg yxan mer, utan fann sig omsluten av ett grått töcken på alla håll.
Och medan han tände hennes cigarrett, smekte han med ett långt ögonkast hennes duniga kind, hennes smala hals och hela hennes veka, spröda gestalt, som var stramt omsluten av en slät mörk ylleklänning. Elden knittrade i bränderna och därute pep vinden kring hörnet. Greta såg upp från fotografierna, smuttade på sin curaçao och drog ett bloss på cigarretten.