United States or Turkey ? Vote for the TOP Country of the Week !
Härvid såg jag fradga av raseri, tror jag, stå kring min mors läppar; hon ryckte sin guldring av fingret och kastade den långt bort i Lidaån. Sergeanten bleknade: han påminde sig något ditåt i dag morse vid ångbåtsrelingen. Din mor lär ha varit litet otålig i äktenskapet? undföll honom. Fy ... fy ... herre! utropade Sara med blixtrande ögonkast och glömde sitt du.
Och jag uppäggades än mer genom deras fortsatta, lifliga samtal, af hvilket jag icke kunde urskilja ett enda ord, fastän jag alt emellanåt bjöd till att lyssna. Kanske de med afsikt talade så, för att jag ej skulle uppfatta hvad de sade? Och hvem vet hvilka ögonkast de gåfvo hvarandra? Jag böjde mig ned för att se dem under seglen.
Se, du värdigades sjelf i går låta gifva honom mat af ditt Kejserliga bord, och det var denna mat som af ditt majestäts ögonkast undfått en så födande förmåga, att din slaf nu icke kan rymmas i lådan.
Hvilka folianter af anmärkta bragder, af nakna loftal, af beskrifna fullkomligheter kunde väl tillägga en person en adel, som ej skulle försvinna lik en rök mot den, som ett enda ögonkast af kärleken hos honom varseblir och dyrkar?
Inte drömde du om, att du var i en skog åtminstone? det vill jag slå vad, och inte att du var på landet heller ... Och inte heller att jag var på sjön, Albert! Nej, jag drömde, att jag var i en liten, liten kammare med rosiga tapeter, och att jag malde krita ... Pah ... Och jag malde väl också krita? Hon såg upp på honom med ett stort, varmt ögonkast, men slog ned det, liksom träffad av en dimma.
Sakta, sakta! hviskade fadren och visade med handen på vaggan. Hellu blef förskräckt. Det var som om iskallt vatten hade slagits öfver hennes kropp ända ned till fötterna. Hon ställde sin påse i en vrå och gick på tårna fram till Anni. Endast ett ögonkast, och hon begrep allt. Lilla Anni hvarken gret eller skrattade mer, hon behöfde inte mer deras hjelp.
Deras varma ögonkast möttes; men de såg inte länge in i varann, förrän de blickade ut genom rutan och på himlen, vilken förekom dem inte ha mörknat, ehuru de tillbringat en lång stund i skymningen.
Där var Märta Gyllencrantz och Anna Ekenstjerna och Ebba Boberg ... hela raden. Liksom gymnasisterna gingo de i par eller tre i led. De två könen hade ännu ej hunnit beblanda sig med varandra. Det var säsongens första dag. Men man möttes med snabba ögonkast, som tycktes fråga: Har du blivit stiligare sen förra terminen?
Så, beklaga dej inte, du har det minsann bra. Hvarför har du inte tagit någon af de der? Hon pekade med en föraktlig min utåt staden. De der fina fröknarne, som du alltjemt har på förslag? Du, som bara skryter, stackare! Han såg på henne med ett ögonkast fullt af ovilja. Häftigt stötte han henne ifrån sig. Det är ditt fel! Tror du inte, att en sådan som du smittar af sig?
Men glöm inte, Johannes, att ett barns skönaste prydnad är villig lydnad mot föräldrar och lärare. Hedra din fader och moder och dig skall väl gå och du skall länge lefva på jorden." Och den gamle läraren lade sin hand på gossens hufvud och såg kärleksfullt på honom. Men Johannes svarade blott med ett trotsigt ögonkast, och suckande vände sig läraren ifrån honom.